Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
år senare är han död.1 Det är onekligen en sällsynt lycklig
tillfällighet, att hela hans verksamhetstid kom att infalla under
1780-talet; hans eventuellt bevarade arbeten böra nämligen ge
en föreställning om den höggustavianska stilens formspråk med
avseende på sittmöblerna. Då betydelsen av denna
tidsbegränsning givetvis är beroende av i huru stor utsträckning Malmstens
tillverkningar blivit bevarade till vår tid, blir det därför
angeläget att i första hand fastställa hans signatur.
I motsats till stolmakarna under hallrätt, d. v. s. mästare som
ej tillhörde ämbetet utan lydde omedelbart under
kommerskollegium, signerade mästarna i stolmakareämbetet vanligtvis
ej sina arbeten med sitt namn utan endast med sina initialer.
I de fall, då tillnamnet var tvåstavigt, tillfogades i regel andra
stavelsens begynnelsebokstav, t. ex. Erik Öhrmark — EÖM,
Carl Johan Wadström — CIWS, en form av signering, som
tämligen allmänt begagnades av 1700-talets hantverkare. Man
torde följaktligen kunna taga för givet, att Jakob Malmsten
använde sig av signaturen IMS, ett antagande, som bestyrkes av
att denna bokstavssammansättning iakttagits tillsammans med
Stockholms stolmakareämbetes stämpel. Då den ej kan sättas
i samband med någon annan stolmakare i Stockholm varken
förr eller senare, även om man tolkar de två första bokstäverna
som förnamnsinitialer, har ovillkorligen full bekräftelse vunnits.
Liksom de övriga stolmakarna inom ämbetet använde Malmsten
för signaturens anbringande en stamp med upphöjda bokstäver,
1 Jakob Malmsten föddes i Raumo stad i Eg. Finland 1753, varifrån han
1770 inflyttade till Stockholm. Han inskrevs samma år som lärgosse hos
sin landsman, stolmakaren Johan Mansnerus, i vars verkstad han arbetade
utan avbrott till 1779 — efter 1774 i egenskap av gesäll. 1780 omtalas han
som mästare i Stockholms stolmakare ämbete (Bæckström, Till Stockholms
stolmakareämbetes historia 1664—1846. Fataburen 1921) och i slutet av
detta år erhöll han burskap, vilket berättigade till utövande av yrket.
Verkstaden synes att döma av antalet arbetare ha varit störst 1783—86, då den
sysselsatte 2 gesäller samt 2 a 3 lärgossar. Efter Malmstens död den 5
september 1788 övertogs verkstaden omedelbart av hans yrkesbroder Lars
Söderholm, vilket ger vid handen att änkan ej fortsatte mannens näringsfång,
något som ej var alldeles ovanligt under 1700-talet (Taxeringslängder,
kyrkböcker m. m. i Stockholms stads arkiv).
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
