Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som här konservera denna naturtillgångarna utnyttjande näring,
bör åtminstone i avsevärd mån räknas förekomsten av stora
lindbestånd jämsides med barr- och ekskogar; linden erbjöd
de naturliga förutsättningarna för riklig näring åt bina och i
barr- och ekskogarna funnos de för bobygge lämpliga träden.
De gamla källor, som behandla mordvinerna (Carpini,
Wilhelm av Ruysbroeck), omtala mordvinernas land som rikt
på svin, rovdjursskinn, honung och jaktfalkar. I synnerhet i
de ryska rättegångsprotokollen påträffar man notiser om
mordvinernas och tjeremissernas biskötsel. Den djupa skogens
honungsträd voro redan i och för sig utsatta för ovidkommandes
beskattning. Den gamla sedvanerätten skyddade emellertid
dessa träd, framför allt under den förutsättningen, att varje
biskötare nyttjade ägarmärke. Den ryska lagskipningen gav
åt dessa märken full helgd och stundom synas de rentav varit
registrerade, på det att tvister i fråga om dessa kunde undvikas.
1600-talets domböcker innehålla kopior av de tjeremissiska
och de mordvinska honungsträdens märken. Från det
mord-vinska området har skötseln av skogsbin försvunnit på grund
av den allt mer tilltagande skoglösheten, men hos
tjeremis-serna har den bibehållit sig ända till vår tid på orter där skog
förefinnes. I kretsen Krasnokoksjaisk (numera Josjkar-Ola)
i f. d. guvernementet Kazan blev jag för mera än två decennier
tillbaka i tillfälle att personligen göra bekantskap med denna
näringsgren. Dåförtiden voro de för klättring i träden nyttjade
anordningarna fortfarande i allmänt bruk och äganderätten till
träden skyddades enligt gammal sedvänja med ägarmärken
(jämför Journal de la Soc. finno-ougr. XXVI, sid. i o. f.). Likaså
ha votjakerna varit de ivrigaste biodlarna i Öst-Ryssland och
den framför allt av detta folk levererade »sarapulska honungen»
har ansetts såsom den bästa i sitt slag.
Men må vi återvända till björnklubban. Som nämnt
anträffas denna inrättning just på ifrågavarande område för
skogsbiskötsel i Öst-Ryssland. Den äldsta för mig bekanta
skildringen härav finnes i »Rysslands fria ekonomiska sällskaps
publikationer» av år 1769. Den innehåller en detaljerad skildring
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
