Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Östergötland sammanträffa med folket från Bergslagen och
övriga delar av Svealand. Bland de speciella västgötavaror,
som där skola saluföras nämnes även lärft. Att vävnader
utöver det egna behovet tillverkades i Västergötland under
1500-talet, visar även följande brev, skrivet av konungen 1558 i
samband med skeppsbyggeriet i Älvsborg: »Och effter udi Vester
götlandh vancker mykin groff väff, som till segeli kan vara tiänlig,
therföre see vij gärne, att i låte tage någett utaff vår spannemåle,
som vij liggandes haffve i Elffzborg och låte therföre köpe och
bestyre så mykin groff väff, som ther står till att bekomme och
till segell tiäne känn» (Melin, Viskadalen sid. ui). Något längre
fram, nämligen år 1620, får ståthållaren i Västergötland i
uppdrag att köpa 20,270 alnar blaggarn till foder åt krigsfolkets
kläder (Melin, Viskadalen sid. 116).
Allt »landsköp» var vid denna tid strängt förbjudet och all
handel skulle om möjligt försiggå i städerna. Av gammalt ägde
allmogen likväl rätt att »fritt sälja eller bortbyta sin egen afwel
eller därföre köpa sig egne nödwändighetsvaror». Redan 1380
heter det i en av riksrådet utfärdad förordning:
»3 Articulus är at Foghata, Lähnsmän och thera Budh röfwa
af fattigom Bondom och Frälsis Landbondom thera Körn,
Fläsk, Smör, Humbla, Wadmal och Lärofft, och annor thera
äthande wahror, ther the till Jernbergh, Kopparbergh eller
Staal-bergh föra, eller ock i thera atherfärd, thera Järn äller Staal,
som the hafwa sin wärdhöra uthi bytt, thet tyckir oss moote
Laghin och rätt, och mothe godho gambla sedhwänio wara.
Sammaledis om Landbönder eller Bönder sina amällan, hwat
heldir the ära i Skogbygd eller i slätta Landena, tha måge the
och tolliker siin emillom skipta och bytha, eller hvarandrom
sälie thär the ej äro rätta Köpmanna warur, swa som Sild, Salt
eller Kläde, och annat thet ther wider nampn i Stads Rättenom
eller Konunga-Brefwom förbudit är» (Hadorph, sid. 31).
Under 1500- och 1600-talen klagade emellertid allt oftare
borgarna i städerna över, att bönderna idkade landsköp och
överskredo sina rättigheter. Och alla de förbud, som utfärdades
mot landsköp, äro till stor del riktade just mot västgötarnas gård-
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
