Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sidan. Den mindre byggnaden innehöll förr läderboden och ett
visthus, men har nu ombyggts till bostad. Vid tomtens inre
gräns lågo garveriet och barkhuset. Gårdsplanen upptogs till
större delen av i marken nedgrävda barkkar, dels vid garveriets
ena gavel — liksom nu på Skansen — dels på stora karbacken
18 sulläderskar och 4 indrivningskar, alla runda.
Det är ett önskemål att Skansens garverianläggning må kunna
kompletteras med åtminstone en läderbod, för vilken lämplig
plats finnes vid tomtens gatugräns. Men härför kräves icke
blott en lämplig äldre byggnad utan även en passande
bodinredning med diskar, hyllor och allt vad därtill hör.
Den som vill företaga en rundvandring genom garveriet,
bör följa den råa hudens väg till färdigt läder.1
Bönderna inlämnade ofta färska hudar vid tiden för
höstslakten för att ett år senare avhämta det färdiga lädret. Varje
hud försågs då med ett skuret märke, och bonden fick ett litet
kvitto med samma märke. Dessutom noterades hudarna i
inskrivningsboken. Stundom uppköpte garvaren själv hudar.
I regel torde den råa huden haft halva värdet av den beredda.
Kunde beredningen icke omedelbart begynna, förvarades
hudarna insaltade eller torkade.
Till ovanläder, »svartläder», beredas i regel ko- eller
kalvhudar. Först måste de vekas i vatten, d. v. s. mjukas upp och
befrias från eventuellt salt. Denna vekning kan försiggå i åvatten,
men då avståndet till Stångån var inemot en km, skedde den
i regel inom gården. På sista tiden användes ett stort runt kar,
som stod på golvet i kalkhuset; förr torde de tre rektangulära
karen på karbacken ha använts för detta ändamål. Vekningen
fordrar en veckas tid eller något mer. De torkade hudarna kräva
längre tid än de färska och saltade.
1 Följande redogörelse för de garvningsmetoder, som tillämpades i
Vimmerby i slutet av 1800-talet, grundar sig på uppteckningar av J. Lindros
1923, M. Möller 1929 och E. Andrén 1933. Sagesman var i de båda förra
fallen garvaren Ernst österman, född 1850, och i det senare garveriarbetaren
Gustaf Grönbeck, född 1848.
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
