Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sidan av huset. Här finns i vardera rummet en öppen
utloppstrumma.
När garvaren anser garvningen fullbordad, gör han ett snitt
i huden och ser då om den är »genomgarad» eller har en blek
strimma innerst. Är den färdig, sker åter utstötning på
köttsidan, varvid barklag pressas ut. Därefter bäres den på en grind
upp till verkstaden för att våtvaskas: huden utbredes på det
stora bockbordet med narvsidan upp och med vasksten och
vask-järn pressas ytterligare barklag ut. Bordskivan sluttar mot
väggen, där en träränna avleder lagen till en tunna. Genom
denna anordning slipper man ha blött golv i verkstaden.
Nu skall huden smörjas med sältran på narvsidan och
talg-smörja på köttsidan och därefter upphängas till torkning,
antingen på altanen, i torkrummet eller på vinden. Efter en å
tre veckor, beroende på väderleken, är huden torr. Den tages
åter in på verkstaden och falsas, om så behöves, på falsbock för
att bli jämntjock. En skicklig garvare kunde med en välskött
fals skära spånor, tunna som silkespapper och lika breda som
falsbocken. Därefter fuktas huden och segvaskas med vaskjärn
på narvsidan så att den blir jämn, slät och fin. Väl insmord på
köttsidan hänges den ånyo upp till torkning under några dagar.
Härefter vidtager i verkstaden den slutgiltiga färg- och
ytbehandlingen av ovanlädret. Före färgningen måste narvsidan
noga avtvättas med lut; om feta fläckar finnas tar icke färgen.
Garvaren beredde förr i tiden själv järnsvärta genom att lägga
iärnskrot i en med barklag fylld »svarttunna». Denna svärta
biter in i lädret och färgar icke av sig. För svärtningen användas
tagelborstar. Vid den följande »riktningen» övergår man
narvsidan med en riktsten och ligger åt, så att huden blir slät; till
slut skall den ligga som klistrad vid bordskivan.
Efter ännu en insmörjning och torkning avskrapas med
slic-kertar allt överflödigt fett. Har huden hårdnat, uppmjukas den
genom krusning: huden lägges dubbelvikt på bordet och vecket
pressas fram och åter medelst en krusbräda. Köttsidan kan
ytterligare finbehandlas med blanchérjärnet, som har skålegg
likt en skridsko.
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
