Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Referat för år 1904]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ståndigt hafva hjälp af andra, intygas Stockholm den 23 november
1899.?
»Att Maria Svensson Rapp f. n. lider af paralysia agitans, gikt,
ofårdighet m. m., ej kan utan fara för lifvet hemsändas, intygas
Stockholm den 11 december 1899.»
I afgifven ny förklaring erinrade fattigvårdsstyrelsen, att
läkar-betyget den 23 november 1899 icke angåfve, att änkan Rapp ej med
vårdare kunnat hemsändas, helst resan från Stockholm till Spånga toge
endast 20 minuter. Änkan Rapp hade således bort omedelbart efter
emottagandet af fattigvårdsstyrelsens begäran därom afsändas till
hemorten, och då så ej skett, fullföljde fattigvårdsstyrelsen den gjorda
invändningen.
K. B. yttrade i utslag den 6 november 1902, att enär
fattigvårdsstyrelsen uti en den 30 oktober 1899 dagtecknad skrift, hvilken, enligt
hvad handlingarna angåfve, senast den 13 därpåföljde november kommit
fattigvårdsnämnden till handa, påyrkat understödets indragande och änkan
Rapps hemsändande,
men fattigvårdsnämnden ej föranstaltat om hennes hemsändande
och ej heller vare sig genom åberopade läkarbetygen eller eljes visat,
att hinder för hemsändandet mött vid den tid, då fattigvårdsnämnden
erhållit del af fattigvårdsstyrelsens berörda anhållan,
alltså och då vid sådant förhållande fattigvårdsnämnden icke kunde
anses berättigad till ersättning för den fattigvård, som meddelats änkan
Rapp från den dag hon, efter det samma anhållan delgifvits
fattigvårdsnämnden, kunnat hemsändas, hvilket finge anses hafva kunnat ske den
14 november 1899,
pröfvade K. B. i förmågo af gällande fattigvårdsförordning skäligt
endast i så måtto bifalla ansökningen, att Spånga socken förpliktades
att genom sin fattigvårdsstyrelse ersätta Stockholms stad hvad därstädes
blifvit för änkan Rapp i fattigvårdshänseende utgifvet för tiden till och
med den 14 november 1899 med tillhopa 187 kronor 33 öre.
Fattigvårdsnämnden anförde besvär hos Kammarrätten för så vidt
fattigvårdsnämndens ersättningsanspråk icke blifvit bifallet.
Fattigvårdsnämnden ansåge sig hafva genom läkarbetygen ådagalagt, att hinder
mött för änkan Rapps hemsändning.
I afgifven förklaring yrkade fattigvårdsstyrelsen, att K. B:s utslag
måtte fastställas.
Målet afgjordes i Kammarrätten den 11 november 1904, därvid
Kammarrätten (herrar frih. Äkerhielrn, Ostberg, referent, Lagerbring
och Wahlin) ej fann skäl att i K. B:s förevarande utslag, såvidt det
blifvit öfverklagadt, göra ändring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
