- Project Runeberg -  Fauna och flora / Andra årgången. 1907 /
161

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM ROSENMÅSEN (rHODOSTETHIA ROSEa)

161

Kolyma-deltats klimat är ingalunda mildt äfven om
högsommaren. Sista juni och första dagarne af juli rasade vilda
snöstormar, men den 6 och 7 juli fann dock Buturlin några
nykläckta dunungar af rosenmåsen. Dessas färg är, säger han,
vanligen smutsgul (dock växlar den gula färgens nyans) med
talrika oregelbundna gråsvarta fläckar.

»Rosenmåsungarne äro mycket lifliga och listiga små
varelser», fortsätter den ryske forskaren sin intressanta skildring.
»Så snart som de se någon fredsstörare komma, försöka de
att smyga genom gräset till vattnet och simma ut ett stycke,
äfven om vågorna äro rätt svåra. Än hellre simma de till
ställen, där tofsar af starr och andra växter, gamla och
vissnade, sticka upp ur vattnet; där lägga de sig helt stilla tätt
till ruggarne, som om de vore medvetna om, att deras
gråfläckiga smutsgula dräkt så nära öfverensstämmer med fläckar
och strimmor af ljus och skugga spelande på den döda starren,
så att de praktiskt taget blifva osynliga äfven på några få
meters afstånd, isynnerhet om vinden, som nästan alltid blåser
här, krusar vattenytan. Om man ligger väl gömd, så börjar
den lilla ungen efter flera minuters väntan simma omkring
och återvända till det grund eller den grässump, hvarifrån den
skrämdes bort, och skriker, då den söker sin moder. När den
fångats, hackar den i fingrarne, piper och skriker, men är icke
mycket rädd.»

»Föräldrarne, isynnerhet honorna, föra mycket oväsen kring
inkräktaren och deras läten äro än mera växlande än när de

ha ägg: klia, klia klia; kwiaoo, á-wa, á-wa, á-wa, trrrr–––-■;

pioo kwi-kwoo, á-dak, á-dak, á-dak; klia, klia, Ta, la;
kwa-kwa-kwa, pi-kwa, kaki-a» hörs i alla tonarter. I närheten af äggen
må rosenmåsen förefalla dum, men nu är allt förändradt.
Honan flyger strax ofvan marken eller det våta gräset, eller dels
simmar, dels flaxar öfver det öfvervuxna vattnet och slår ned
igen, tfttande hit och dit och yttrande ett sakta »á-wa, á-wa».
Man känner sig öfvertygad om att hon gör sitt bästa att dra
uppmärksamheten från sin unge. Men om man följer henne
och sen plötsligen stannar och ser tillbaka, varsnar man ofta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 23:05:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faunaflora/1907/1004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free