Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om Sandwichöarnes fågelvärld (med plansch)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de ej ens flyga. Flygförmågan är ej längre af nöden och då
den ej tages i anspråk, minskas den mer och mer och kan till
och med slutligen helt försvinna. Härpå finnas många
exempel. Men äfven i sådana fall, då flygförmågan ej undergått en
dylik degeneration, kunna fåglar, som äro hemma på oceaniska
öar, hålla sig så isolerade, emedan de ej behöfva flytta från
ett ställe till ett annat, att äfven på ganska närliggande öar
skilda former uppstå. Detta har sin grund däri, att i dylika
fall en uppstående variation ej så lätt bortelimineras genom
korsning, utan alltså lättare kan bli dominerande. Likaledes
kan tillpassning och urval på ett litet isoleradt område lättare
göra sig gällande och medföra förändring.
Få områden lämna en så vacker och slående illustration
till ölifvets inverkan på fågelfaunans ombildning som
Sandwichöarne. De ligga midt i Stilla Oceanen och äro därför
ganska fria från inflytelse från andra håll, men de olika öarne
äro ock sinsemellan ganska väl skilda. Detta har ledt till att
här utvecklats en typisk öfauna. Härvid måste man
visserligen bortse från en del vidt kringstrykande vadare och
simfågler, som äfven besöka dessa öar. Men till och med bland
simfåglarne ha för Sandwichöarne säregna arter utbildats. En af
dessa är en and (Anas wyvilliana), som står nära vår
gräsand, och den andra en gås (Nesochen sandvicensis), som är en
frände till norra halfklotets taflackor. Denna sistnämnda
liknar genom sitt svarta hufvud något en vanlig prutgås, men
har starkare urringad simhud till följd däraf, att den lefver
uteslutande på land. Tyvärr är den nu så godt som utrotad
af människor och de af dem, dumt nog, införda mungos. Den
fanns eller finnes endast på sluttningarne af berget Mauna Loa
på Hawai. Ett liknande öde har redan öfvergått tvenne rallar
(Pennula), som blott hade rudimentära vingar. Fordom
utgjorde dessa en läckerhet för de infödda höfdingarne, nu ha
de försvunnit och endast helt få exemplar af den ena arten
finnas i museerna. En stornäbbad sothöna (Fulica alai) med
hvitt på vingarne och gul pannplåt är närmast besläktad med
sydamerikanska arter och visar sålunda hän på sitt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
