Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett och annat om Linnæa borealis. Af Th. M. Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
densamma benämningen Nummularia rara flore purpureo, som
dock på planschen ändrades till Nummularia norvegica flore
purpureo. Detta senare namn återfinnes hos en del författare, och
växten ansågs en tid bortåt vara egendomlig för Norge samt
äfven i detta land en synnerligen stor raritet. Andra ansågo
sig dock böra mer eller mindre ändra benämningen: så t. ex.
kallas den 1695 af London-apotekaren eller droghandlaren
(»aromatarius») Jacob Petiver, till hvilken hans »late Friend
Mr. Richard Wheeler hat sent this rare Plant several times
from Norway», i hans Musei Petiveriani centuria VII för
Nummularia Norvegica repens, folio dentato, floribus geminis. Året
därefter (1696) uteslöt London-läkaren Leonh. Plukenet i den del
af hans stora Phytographia, som kallas Almagestum botanicum,
epitetet norvegica och bildade det nya namnet Nummularia
major rigidioribus et rarius crenatis foliis, flore purpureo
gemello. Kort därefter synes han dock i Almagesti botanici
mantissa (1700) hafva ändrat detta namn till Nummularia foliis et
facie Virginiana, flosculis parvis tubulosis, summo ramulo binatim
junctis. Äfven en för öfrigt såsom botanist alldeles obekant
norrman, sognepræsten i Nordrehaug Jonas Ramus, framkom i
sin Norriges Beskrivelse 1715 med den nya benämningen
Nummularia sylvestris repens flore albo, och att han härmed
afsåg Linnean framgår däraf, att han bifogar det norska
allmogenamnet Narisle. Samma namn återfinnes ock i den
berömde biskopen Er. Pontoppidans 1752 utgifna arbete: Det
første forsøg paa Norges Naturlige Historie, där han
emellertid låter påskina, att det är han, som namngifver »en norsk
Urt, hvis Navn jeg eliers ikke kand finde», och på densamma
lämnar en kort, men rätt god beskrifning. Tillika upplyser
han, att en »Monsr. Lange, saasom temmelig vel kyndig og
curieux in Botanicis, forsikrer sig ingensteds at have seet
den uden i Norge».
Det nästa nya släktnamn, som tillades Linnean, var
Serpyllifolia. Tysken J. Chr. Buxbaum, som fått anställning i
Petersburg, fann i fuktiga skogar kring denna stad ymnigt före
kommande en växt, i hvilken han igenkände J. Bauhini
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
