Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett och annat om Linnæa borealis. Af Th. M. Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfattningen af Linnean såsom en barrskogsväxt har länge varit
och är nog delvis ännu fastrotad. Att den på platser, som genom
skogens borthuggande blifvit alldeles solöppna, kan länge
fortlefva, är lätt att iakttaga, och hvad våra nordliga fjäll
beträffar, har man funnit den t. o. m. kunna gå upp ända till
flera hundra fot öfver björkgränsen. På den kala Mageröe,
alldeles invid Nordkap, har jag ock funnit densamma godt
trifvas.
I det föregående hafva vi påvisat, att Linnean af botanister
tilldelades ett stort antal namn, och ingalunda mindre är det, som
densamma af Sveriges allmoge erhållit. I Aug. Lyttkens
synnerligen förtjänstfulla arbete Svenska växtnamn anföras ej mindre
än 21 sådana, däruti ej inbegripna sådana af botanister
skapade som Linnés ört, Vanlig eller Nordisk Linnea och Linnés
jordkrona. Man är berättigad att häraf draga den slutsatsen,
att denna växt så godt som i hela vårt land ådragit sig en
synnerlig uppmärksamhet, och detta t. o. m. långt förr än
någon svensk botanist lärt känna densamma.
Granskas något närmare dessa allmoge-namn, finner man
snart, att de kunna sammanställas i vissa grupper. En sådan
är den, där namnen hänsyfta på växesättet, t. ex. Täger,
Myrtäger eller -tåger, Småraisblomma, Vindgräs och
Krypgräse-blom;[1] en annan utgöres af dem, där man fästat sig vid blommans
form, såsom jordkronor, hvita klockor, jordklockor, hvita dockor,
skogsliljor, klockrosor, mobjälla; en tredje, den namnfattigaste,
har tagit blommornas lukt till grund, såsom anisblomster,
eller -rosor, skogsmysk och feremössika (= furumysk). Men
största namnantalet tillhör dock en fjärde grupp, hvari inrymmas
benvärksgräs, torrvärksgräs (eller -ört), klågräs, roholts
(eller rohalts-)gräs, giktegräs, ettergräs, drefettergräs, stigholtsgräs,
knarrgräs och vregräs, hvilka alla vittna därom, att
växten i folkmedicinen användts såsom botemedel mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
