Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anteckningar från sjön Tåkern och omnejd under år 1907. Af V. A. Engholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(strupen strax nedan näbben) hvit i st. f. röd en
färgförändring, som jag aldrig förut iakttagit.
Under året 1907 har sjön Tåkern både vår och höst
besökts af en i vida kretsar känd jägare och naturvän, Herr
Jesper Svedenborg från Hornborgasjön i Vestergötland. Han
har i bref till undertecknad meddelat mig sina intryck från
sjön och torde det vara af intresse för tidskriftens läsare att
höra dessa, som han tillåtit mig att publicera. Han skrifver:
»Tåkern och Hornborgasjön äro hvarandra jämt upp så
fullkomligt olika, att det knappast låter sig göra någon jämförelse.
För ornitologen står Tåkern utan tvekan som n:r 1, men
sedt från jägarens synpunkt är förhållandet alldeles motsatt.
Tåkern har klarare vatten, omgifningarne vackrare,
fågelsången och den solmättade, skira luften verka bedårande,,
något af öfvermättnad af allt det härliga Gud sändt till
jorden. Hornborgasjön har blifvit mer styfmoderligt behandlad
af försynen; där ligger öfver sjön något hårdt och kargt,,
liksom öfver en del af Vestergötland. Af fågellif här synes
intet på klarvattnet, emedan allt finnes inne i de oändliga
vassarne, alldeles i motsats till Tåkern, där jag ej sett någon
vass att tala om. [1] Skillnaden är, att änderna här ta sin föda
uteslutande i vassen, medan de finna den på klarvattnet i Tåkern.
Ännu en gång, den härliga, solljusa Tåkern är en naturens
pärla, dit min tanke ständigt med nöje återvänder.»
Till jämförelse af jakten i de båda sjöarne skrifves: »Ännu
i dag (okt.) ligga änderna inne i vassarne just som i augusti;
hvilken blåsvädersdag som hälst kan jag genom stakning
skjuta mina 15 à 20 gräsänder, ett resultat, som jag ej kunnat
uppnå i Tåkern. Mellan 9,000—10,000 änder har jag ensam
med säkerhet skjutit under de år jag vistats här. Hvilken
ohygglig förödelse där går fram öfver Tåkern genom alla
dessa jägare och skyttar och det ideliga skottlossandet,
hvilken frid där hvilar öfver Hornbergasjön, där jag har så
godt som ensam jakträtt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
