Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Skansens zoologiska trädgård. Af Alarik Behm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
FAUNA OGH FLORA
vecka gamla. Lämlar hade dessförinnan ankommit den 29 april.
Andra kullen, också 3 ungar, syntes, ungefär lika gammal som
den första, den 11 september. Lämlar hade dessförinnan
kommit den 4 augusti. Alla ungarne dödades efter ett par veckor
af sina mödrar, hvilka först äfven dödat öfriga i samma bur
varande fullväxta exemplar.
En den 10 oktober 1903 infångad lämmel lefde, isolerad i
en bur, till den 31 juli 1906, således i nära 3 år.
Älg. Alces alces (L.).
Älgen trifves, så vidt jag kunnat finna, i fångenskap väl,
synnerligast om två eller flera djur äro tillsammans och
uppnår då, rätt skött, en ganska aktningsvärd ålder. Ett
oeftergifligt villkor för hans välbefinnande är dock, att besökande ej
få gifva honom s. k. godsaker, såsom saffransbröd, karameller,
choklad och dylikt. Skansens älgar utfodras så, att man
försöker ge dem största möjliga omväxling af tjänliga födoämnen.
De få därför, utom hö och något hafre, blad och grenar af asp,
sälg, björk m. m., vidare tallris, granris och smärre enbuskar.
Äfvenså erhålla de renmossa, som de begärligt förtära.
Synnerligen viktigt är, att de ständigt hafva tillgång på friskt, godt
dricksvatten. De dricka nämligen ofta och mycket. Skansens
drickshoar för älgarne, liksom för öfriga idisslare, utgöras af
väldiga, skålformigt urholkade stenblock, hvilka länge hålla
vattnet friskt och kallt. —
Ehuru några egentliga domesticeringsförsök ej företagits
med Skansens älgar, äro de dock rätt tama och låta sig utan
större svårighet ledas från en hage till en annan. Någon
parning har ej iakttagits, fastän tecken till brunst ofta under
höstarne observerats. Älgtjurarne äro under denna tid
ond-sinta, hvadan det ofta händt, att deras vårdare nödgats med
bevingade steg ta sin tillflykt upp på deras foderhäckar, då de
kommit emot honom resta på bakbenen och i all sin imposanta
höjd hotfullt svängande med framfötterna. Minuterna kunna
bli långa nog i en sådan situation. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
