Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Smärre Meddelanden
- Vinbergssnäckan (Helix pomatia)
- Större hackspetten (Picus major)
- Bidrag till uppgifterna om labbens förekomst
- Lunnefågelns förekomst i Bohuslän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vinbergssnäckan (Helix pomatia),
i Frankrike och annorstädes »utomlands» använd till födoämne,
finnes på några platser i vårt land. Till deras tjänst, som möjligen
kunna vara intresserade af dess spridning, vill undertecknad nämna,
att detta kan gå lätt för sig. Själf förde jag i början af
1890-talet fyra vinbergssnäckor från Linnés Hammarby till en liten ö
i Stockholms yttre skärgård. För några år sedan var det så godt
om dem i närheten af utsläppningsplatsen, en trädgård, att man
efter en regndag på en liten stund kunde plocka ihop ett par
tjog. Enstaka individ kunde för ett par år sedan anträffas 1 à 2
kilometer därifrån. 7-. p
Större hackspetten (Picus major).
Två gånger under innevarande månad har jag observerat ett
exemplar af denna hackspett slå till vid ett fågelbord utanför mitt
fönster. Första gången blef han genast skrämd, andra gången, ett
par dagar efter den första, hackade han till sig lite talg, innan han
gaf sig i väg. Han, det var en hane, slog till vid kanten af
bordets golf och grep i hängande ställning om dess kant som omkring
en gren; ställningen var dock obekväm utan stöd för stjärten. Han
var i sällskap med en flock talgoxar och lät väl af dem locka sig
fram till matbordet, hvilket ju så mycket lättare kunde gå för sig,
då jag bor i kanten af staden, i själfva skogsbrynet.
Södertelje i januari 1908. T. E.
Bidrag till uppgifterna om labbens förekomst.
I midten af juli 1907 besökte undertecknad de utanför Bohuslän
belägna Väderöarna, närmast för att beskåda den koloni af
lunne-fåglar som finnes häckande å ett af ögruppens nordligaste skär, den
s. k. Södra Knappen. Då båten närmade sig detta skär, syntes
ofvanför detsamma en labb ihärdigt och slutligen med önskadt
resultat förfölja en sillmås. På en närbelägen holme syntes ännu en
labb. Så vidt jag kunde upptäcka, häckade detta labb-par dock ej
på själfva Knapparne, hvarken den norra eller den södra, men
fåglarnes beteende gaf tydligen vid handen, att de hade sitt bo
alldeles i närheten.
På ett skär i hafsbandet utanför Öregrund sågs ett par labbar den
18 juni 1903 af Riksmuseikonservator A. Svensson och undertecknad.
Skansens zoologiska trädgård har upprepade gånger erhållit
labbungar från Stockholms yttre skärgård.
Alarik Behm.
Lunnefågelns förekomst i Bohuslän.
Lunnefågelkolonien på skäret »Södra Knappen» i Bohusläns
Väderöar tyckes ha förökat sig rätt betydligt, sedan den blifvit
fridlyst. Vid ett besök som undertecknad gjorde där den 13 juli 1907,
räknades väl ett sextiotal fåglar på och omkring skäret.
Alarik Behm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
