Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Smärre Meddelanden
- Årstidernas karakteristiska fågelsång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hela sin förmåga för att sprida lif åt omgifningen. Näktergalen,
trädgårdssångaren, svarthufvade sångaren och bastardnäktergalen
täfla nu om sångens pris. Anspråkslösare i sina fordringar äro
törnsångaren och ärtsångaren, för att icke tala om kärrsångaren,
där han i grådagern skirrar sin sträfva låt i den dimomhöljda
vassskogens dunkel.
Med juli månads inträde är fågelsången stadd på retur. De
flesta fåglar syssla nu med sina fortplantningsbestyr, andra ha börjat
rugga; tilldragelser som synas försätta fåglarne ur stämning. Deras
lifs blomma har slagit ut i frukt, sångens mål är vunnet.
Visserligen kan man äfven nu ibland få höra fågelsång — framförallt af
oparade hanar och af dem, hvilkas honor lägga en andra kull —
men sången utgöres numera i öfrigt blott af korta afbrutna strofer:
man skönjer tydligen, att lifvets erotiska yra är för året öfver.
Uti augusti månad börjar en viss tystnad göra sig märkbar i
sångfågelskogen. I stället för sång märkes nu blott enstaka
locktoner; de fåglar, som skola anträda färden mot söder, börja kalla
sig samman, nästan ljudlöst ströfva sedan dessa flockar ikring.
Andra fågelarter hålla sig mera undangömda, öfverlämnande sig åt
ruggningens kraftnedsättande procedur.
Höstens månad, september, är för de flesta flyttfåglar affärdens
månad, de draga sin kos, sedan de nu anlagt sin höstskrud. Under
dessa färder kan man ibland uppfånga några dämpade melodier
från sångarnes skaror. Löfsångaren, ja, någon gång äfven
trädgårdssångaren hälsar en på så sätt nu till afsked.
Oktober och november, höstens sista månader, utgöra, kan man
säga, fågelsångens döda tid. Sångfåglarne finnas ej mer häruppe,
söderns bebyggare är det nu beskärdt att få njuta af deras tillvaro.
Vi nordbor få nöja oss med hvad våra inhemska arter kunna
prestera i sångväg och det är ej mycket. All naturen har nu börjat
gå till hvila: »blomman har bäddat i mossan sin graf», och fågeln
har börjat lefva sitt dolce.
Så kommer vintern — månaderna december, januari och mars —
allt är nästan dödt i skogen men i trädgården kan man ibland få
höra gärdsmygens pigga toner, där han sitter käck i krusbärsbuskens
topp, vid den isiga forsen sjunger strömstaren, ackompagnerad af
vattnets brus, sin hurtiga visa, och från trädkronorna intill
kard-borrsnåret ljuder någon gång steglitsornas kör.
När så vintern nalkas sitt slut, och de snöhöljda granarna i
februari månad börja afskaka sin hvita betäckning, då kan man
ibland få tillfälle att lyssna till korsnäbbens kärleksmelodier — han
bygger oftast sitt bo i februari månad — sekunderad kanske af de
kastagnettlika ljud, som frambringas, när af fåglarne uräten kotte
vid fallandet till marken studsa mot granarnes torra grenar.
Denna korsnäbb utgör således, skulle man kunna säga, den
länk, som förmedlar öfvergången från död till lif inom
fågelsångens värld.
C. A. Hollgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
