Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Studier öfver groddjurens utbredning i östra Småland och på Öland. Af Aug. Heintze
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDIER ÖFVER GRODDJURENS UTBREDNING
24T
Exemplar VI mätte 33 mm. och dissekerades 3 timmar efter
infångandet. Magsäcken innehöll: 1 åkersnigel, c:a 8 mm. lång;
2 gröna insektlarver, samma som expl. I; 1 hvit insektlarv, 8
mm. lång; 1 markspindel, 8 mm. lång. — I ändtarmen fanns
bl. annat rester efter en c:a 9 mm. lång knäppare.
Exemplar VII mätte 64,5 mm. och dissekerades först ett
dygn efter infångandet. Magsäcken var fullständigt tömd.
Tarmen innehöll rester efter 4 à 5 knäppare.
Utom från ofvan anförda lokaler har jag erhållit en 44
mm. lång Råna agilis, som infångats i trakten af Borgholm d.
2 juni. Enligt uppgift är arten äfven anträffad i en lund
(beteshage?) i Kastlösa socken bortåt en mil sydost om
Mörbylånga; har dock ej sett exemplar från sistnämnde ställe. Det
först kända öländska exemplaret togs af den danske
naturforskaren C. H. Ostenfeld i en beteshage, löfäng, väster om
Lilla Vickleby i Vickleby socken d. 1 juni 1907. Enligt
professor Einar Lönnberg mäter detta individ 59 mm.
För närvarande är långbenta grodan således med säkerhet
känd från sju lokaler i skogstrakterna mellan Borgholm och
Mörbylånga på Ölands västkust. Inom detta område kan den
sägas vara allmän.
Då benens längd är artens mest påfallande kännetecken,
har jag anställt en del mätningar af benens och lårens +
skenbenens längd i jämförelse med afståndet mellan nosspets
och anus för att få fastställdt, hur pass konstanta dessa
karaktärer äro hos öländska exemplar. För jämförelse har jag
äfven gjort en del liknande mätningar på Råna arvalis.
Mätningen utfördes på så sätt, att grodan placerades på ett stycke
styft skrifpapper, högra benet sträcktes väl ut, så att det
bildade en trubbig vinkel med kroppens medellinje, hvarefter
märken för nosspets, anus, hälleden och spetsen af fjärde tån
på bakfoten afsattes på det underliggande papperet. Resultaten
af mätningarna framgå af tab. I.
Den vanliga uppgiften, att bakbenen hos långbenta grodan
äro 1 V2 gång så långa som kroppen öfverenstämmer endast
med förhållande hos de smärre öländska exemplaren. De ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
