Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De »flygandes grodorna, Af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De »flygande» grodorna.
Af
Einar Lönnberg.
stora delar af tropikerna intager den träd- och
buskartade växtligheten en sådan förhärskande
ställning, att hela den öfriga lefvande naturen
måste tillpassa sitt lif i öfverensstämmelse
härmed. En stor del äfven af den högre
djurvärlden förlägger därför sin vistelse till
trädens kronor och grenar, ty där finnas ju blommor och
insekter och andra lifsbetingelser. Men för att med framgång kunna
lefva ett sådant lif uppe i träden fordras särskilda
tillpassningar för ställförflyttningen m. m. Fåglarne äro ju lyckligast
lottade för ett sådant lefnadssätt, men många andra djur
utveckla organ, som till en viss om också jämförelsevis ringa
grad gifva dem färdighet att företaga luftfärder och glida fram
genom luften från gren till gren och åtminstone förlänga
språngens räckvidd. Vissa däggdjur vinna detta genom
utvecklandet af fallskärmar längs kroppssidorna mellan
fram-och bakbenen såsom t. ex. den flygande makin i Ostasien, de
flygande ekorrarne både i Gamla världen och i Nordamerika,
taggsvansekorrarne (Anomalarus) i Afrika, vissa pungdjur i
Australien o. s. v. De små Draco-ödlorna i Ostasien ha
fallskärmar, som spännas af förlängningar af refbenen.
Dessa fallskärmar äro i jämförelse med kroppens storlek
och tyngd ganska vida och djuren bäras sålunda af dem ganska
långa sträckor, då de göra ett språng ut från en trädgren.
Äfven en del geckoödlor ha fallskärmar i form af hudflikar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
