Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvaggan (Equus quagga Gmelin). Med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVAGGAN
87
alltid strimmig och längs ryggen fanns en bred mörk strimma
kantad af ett par smalare ljusa, som sträckte sig ända till
svansroten. Svansen var gulhvit.
Det enda exemplar af kvagga, som finnes i Sverige är ett
helt ungt föl, som hemförts af Linné’s lärjunge Sparrman. Det
finnes i Riksmuseum och är naturligtvis ganska illa
uppstop-padt, alldenstund den konsten stod ganska lågt på 1700-talet.
Men sedan exemplaret rengjorts, kunde artisten Ekblom
förfärdiga den vackra färgbild af den, som här återgifvits, och med
förbättring af själfva formen. Sparrman skrifver i sin
resebeskrifning, att färgen på detta föl var »friskare», d. v. s. ljusare
och lifligare, än hos de vuxna djur, han såg. Men själfva
mönstret och strimmornas anordning är naturligtvis lika som hos de
vuxna djuren af samma lokalras och man ser, huru strimmorna
baktill ha en tendens att brytas upp i fläckar. Samma sak
återfinnes också hos på en del teckningar af kvaggor, som
finnas ända sedan 1700-talet. Kvaggan afviker från zebran
förutom genom sin teckning genom betydligt kortare öron och är
på det hela taget mera hästlik till sin form än zebran. Den
har dock kastanjer endast på frambenen som zebror och åsnor,
ej på bakbenen också som hästen. Hofvarne äro hos kvaggan
mera breda och hästlika än hos zebran.
Namnet kvagga är som så många andra ett
onotnatopoe-tiskt ord efterbildande djurets gälla gnäggande »ouag-gä» med
sista stafvelsen långt utdragen. Hottentotterna kallade
kvaggan »khoua khoua» och därefter togo holländarne upp namnet
från dem.
Kvaggorna lefde på de stora öppna grässlätterna. Vanligen
voro de samlade i hjordar på 20 till 30 djur och nästan alltid
sällskapade de med flockar af den hvitsvansade gnun och
strutsar. I sitt nordligaste utbredningsområde i Orange
Riverkolonien sammanstötte kvaggan med den närbesläktade Equus
bur-chelli, BurchelFs kvagga (eller zebra), men de båda formerna
blandade sig ej med hvarandra.
Burchells kvagga och med den närstående raser finnas
sedan utbredda öfver nordväst hela Ostafrika ända till och genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
