Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästar med öfvertaliga tår. Af Matts Floderus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HASTAR MED ÖFVERTALIGA TAR IO3
Wennerholm och Bergman, som beskrifva och afbilda (fig. 4)
ett af Bergman förfärdigadt preparat af en öfvertalig tå likaledes
på insidan af högra framfoten hos ett föl. Denna tå var helt
liten och räckte ej längre ned än till midten af hufvudtåns
första tåben, men den bestod af tre tåben, skilda af tydliga
leder, och var fästad på det inre, fullständigt utvecklade
stilettbenet. En sträcksena fanns, som fäste sig på framsidan af
alla tre tåbenen, och på baksidan funnos äfven böjsenor, men
det oaktadt synes denna tå ha varit föga rörlig, enär den — att
döma af afbildningen (Wennerholm, fig. 122) före prepareringen
— med undantag af den lilla spetsiga hofven har varit
innesluten i samma hud som närliggande del af foten.
Bergman1 påpekar frånvaron i detta fall »som vanligt vid
sådana fall af atavistisk polydaktyli» af den s. k. sporren, ett
hornutskott i »hofskägget» eller hårbeklädnaden i spetsen af
mellanfotens nedersta, bakom första tåleden (af hufvudtån)
utskjutande parti. I det af mig observerade fallet var däremot
en dylik liten hornvårta på ofvannämnda ställe för handen af
ungefär samma storlek som på den andra framfoten men
betydligt mindre — blott omkring hälften så stor — än
motsvarande bildning på bakfötterna. Jag omnämner särskildt
detta förhållande, enär det ej synes gifva stöd åt det af några
författare gjorda antagandet, att nämnda hornbildning skulle
utgöra ett rudiment af de till de försvunna andra och fjärde
tårna hörande, ursprungligen skilda, men sedan sammansmälta
hofvarna. Mot detta antagande talar ju äfven denna bildnings
läge långt ned i fotens midtlinje. Anmärkningsvärd är
emellertid sporrens frånvaro i de flesta fall af polydaktyli. Men fråga
är, huruvida icke sporren helt enkelt skulle kunna betraktas
som en skyddsinrättning vid gåendet på ojämn mark, då denna
del af foten lätt kommer i beröring med marken. I händelse
af polydaktyli kan denna skyddsinrättning tänkas blifva
öfverflödig, enär den eller de öfvertaliga hofvarna kunna göra samma
tjänst som sporren, som därför ej kommer till utveckling. Att
den det oaktadt i det af mig iakttagna fallet blifvit utvecklad,
1 Svensk veterinärtidskr. 1902, s. 209.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
