Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Symbios. Af Hjalmar Théel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SYMBIOS 153
buds. Genom denna passiva förflyttning lider hon nämligen
aldrig brist på friskt, syrsatt vatten och näringsämnen. De
båda bolagsmännen äro nämligen väldiga rofdjur hvilka
tillsammans anställa en förödande jakt efter maskar af olika slag,
små kräftdjur och annat matnyttigt, och fångsten dela de i
broderlig sämja.
Angripes kräftan under dessa jaktfärder, drager hon sig
tillbaka inom det anekterade skalet, och fienden förmärker
intet annat än den fruktansvärda hafsblomman med dess
utsträckta, brännande tentakler, hvilken alltid troget står på
vakt. Förbindelsen mellan dessa båda djur är så intim, att
om den ene bolagsmannen, eremitkräftan, skulle gå under, den
andra, aktinien, ovillkorligen äfven måste offra åt förgängelsen,
— såvida ej slumpen fogar, att en ny eremitkräfta infinner
sig, och intager den dödes plats.
Vid den zoologiska stationen i Neapel har man ingående
studerat denna symbios och därvid vunnit öfverraskande
in-teressanta resultat, hvilka på ett eminent sätt ådagalägga, i
huru hög grad de båda bolagsmännen under tidernas lopp
blifvit beroende af hvarandra. Man företog sig vid
upprepade tillfällen att aflägsna eremitkräftan från snäckskalet och
att väl tilltäppa dettas öppning. Då fann man, att hon, sedan
hon förgäfves försökt vinna skydd i sin gamla bostad, på
hvilken hafsblomman fortfarande tronar, trefvade sig omkring
för att finna något nytt, lämpligt snäckskal bland dem som
man nedlagt i akvariet, för att däri inskjuta sin ömtåliga, lätt
angripbara bakre kroppsdel. Väl installerad, finner hon snart,
att bolagsmannen är borta. Då söker hon upp sin gamle vän,
berör henne med sina fötter liksom för att lösgöra henne från
det gamla skalet och slutar ej förr, än hafsblomman rör på
sig och förflyttar sig öfver på den nya bostaden. Ja, man
har till och med iakttagit, att, om denna bostad misshagar
hafsblomman, eremitkräftan uppsöker en annan mer passande,
på hvilken sedan kamraten tager plats.
Ingenting kan väl på ett mer öfvertygande sätt visa, att dessa
två till yttre och inre organisation så vidt skilda varelser hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
