- Project Runeberg -  Fauna och flora / Sjätte årgången. 1911 /
282

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hutiaråttan. Af Z. G, Andersson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mer otillgängliga trakter. Förestående bild är ett fotografi af
två stoppade exemplar i Riksmuseet, erhållna från Kuba genom
benägen förmedling af en därstädes boende svensk, Hr Oskar
Tollin, ett för museet särdeles värdefullt förvärf.

Hutian är ett utprägladt nattdjur. Dagen lång sofver hon
i något gömsle, men när mörkret kommer, ger hon sig iväg
ut för att proviantera. Hon klättrar då omkring bland
grenarna eller beger hon sig ned på marken bland buskverket,
där hon rör sig hoppande som en kanin eller i tämligen
klumpigt språng. Den stora, tunga bakdelen gör att rörelserna ej
kunna bli så lifliga och graciösa som hos de verkliga råttorna.
Som föda använder hon alla möjliga slags frukter, blad, bark
saftiga rötter och andra vegetabilier. Under provianteringen
sätter hon sig då och då på bakbenen och höjer på kroppen
likt en kanin, ifrigt vädrande om allt är lugnt. Faror lura
från många håll och ej minst från människans sida. Särskildt
Kubas negrer skola vara passionerade hutia-jägare; på dagen
söka de upp djuren i deras trän, och på natten förfölja de
dem med hundar och bloss. Enligt gamla skildringar hade
infödingarna för denna jakt tamt och dresserat den inhemska
vindthundslika savannavargen eller maikongen, och som lykta
användes stora lysande insekter.

I fångenskapen ha hutiaråttorna visat sig sällskapliga och
fredliga alldeles saknande de egentliga råttornas ilskna,
stridslystna humör. De vilja helst lefva i fred, slåss ej ens om
maten och leka gärna med hvarandra. Förföljda och bragta
i trångmål skola de dock likt många andra gnagare tappert
försvara sig med sina starka framtänder. Intelligensen tyckes
ej vara vidare framstående, och om fortplantningen vet man
ingenting.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:18:37 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1911/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free