Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre meddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
FAUNA OGH FLORA
turligtvis ej sällan betydligt öfverskrides af gamla fiskar. För
samma sak talar också det faktum, att ej heller viktökningen hos dessa
laxar är särdeles stor, om man tager hänsyn till, att laxarna, när
de släpptes, voro utlekta och sålunda då förlorat omkring 30 % af
den vikt, de hade vid början af uppstigandet i älfven. Vidare se
vi ånyo en bekräftelse på den gamla satsen, att laxen återvänder till
sin hemälf för leken.
Säkerligen skulle ytterligare en hel del intressanta rön kunna
vinnas genom fortsättning af denna märkning och det är
synnerligen beklagligt, att den ej kunnat fortsättas.
Fågelnotiser.
Af sällsyntare fåglar har undertecknad iakttagit följande:
Bändelkorsnäbben (Loxia leucoptera), som österifrån tidtals
i större eller mindre mängd invandrar till vårt land, sågs i
Linköping 1909 i februari. De sällsynta fåglarna, som utgjorde en
flock på 4 stycken, nämligen en röd hane och tre honor, hade vid
tillfället slagit sig ned i en grupp rönnbärsträd vid en gata i staden.
Rönnarna voro då rätt rika på bär, som fåglarna fingo hålla till
godo med i brist på sin naturliga föda, barrträdsfrön. På markens
bara fläckar i närheten tycktes de dock hällre vilja hoppa omkring
för att söka efter något annat ätbart att stilla sin hunger med.
Stenknäcken (Coccothraustes coccothraustes) förekommer i
enstaka exemplar i Linköpings parker och trädgårdar, där jag varit i
tillfälle att iakttaga honom höst- och vintertiden under åren 1907
—12, då jag vistades i staden. Jag lyckades också fälla en hane,
som nu hos mig befinner sig i uppstoppadt skick bland mina öfriga
fåglar.
Äfven i Rumskulla socken af Kalmar län, som är min
hemtrakt, har jag — våren 1913 ■— observerat ett par stenknäckar.
De bägge fåglarna — troligen hane och hona — voro i sällskap
och uppehöllo sig en längre tid under våren i trädgårdarna vid en
by i norra delen af socknen. Jag såg dem ofta sysselsatta med att
krossa gamla körsbärskärnor sedan föregående år, och redan på ett
längre afstånd röjde de sin närvaro genom det knastrande ljud,
som uppstod vid kärnknäckningen. De kvarsittande, förtorkade
stenfrukterna af häggen (Prunus padus) syntes äfven vara begärliga
för dem.
Det är ju möjligt att fåglarna stannade kvar under sommaren
och häckade någonstädes i trakten. Emellertid är detta den enda
gång, jag i nämnda socken sett stenknäcken, och mig veterligt har
han ej förut af någon ornitolog blifvit sedd där.
Jordugglan (Asio brachyotus) iakttog jag sommaren 1908
häckande i Tängeråsa socken i Väster-Nerike, där jag tidvis uppehållit
mig för att studera den rika fågelvärlden. Boet var beläget på en
tufva i den s. k. Skagershultsmossen. Så länge ungarna lågo kvar
i boet, voro föräldrarna ej särdeles skygga. Redan ett par timmar
före solnedgången voro de ute och flögo, ofta sväfvande likt
orm-vråkar på betydlig höjd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
