Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Djuren i folktron.
Hvad man tänkte och trodde i Göinge i äldre dagar.
Af
Pehr Johnsson.
(Forts.)
kåtan. Beträffande denna fågel var det en
ganska allmän åsikt, att hon var ett hår af
hin. Skrattade hon i närheten af huset, var
det liktydigt med, att det antingen kom
främmande eller också betydde det förargelse.
Skrattade hon om natten, trodde man, att hon
såg spöken. ■ ■ Byggde skatorna högt, ansågs det betyda en
torr sommar, men om de byggde lågt en regnfull sådan. Det
var farligt att rifva ned ett skatbo, detta icke allenast därför
att det bringade otur, utan också om man rörde vid ett
sådant med händerna, fick man skabb. Detta ansågs absolut
säkert och pojkar, som refvo ned skatbon brukade icke sällan
skruda sig i vantar, då de gjorde detta. Att skjuta i ett skatbo
ansågs ytterst farligt. Vi ha sålunda hört omtalas en bonde,
som en morgon, innan solen var uppe gjorde detta. Men
innan solen var nedgången, hade han råkat ut för den olyckan,
att hans hästar skenat och han själf slagit sig så, att han
däraf tog sin död.
Skatorna kunde äfvenledes bringa bud om dödsfall. Man
räknade nämligen på, att om dessa samlade sig i ett träd till
större antal, exempelvis i gårdslönnen eller almen, utan att
skratta, eller som vanligt var, föra oväsen, var detta liktydigt
med att lik tämligen snart därefter skulle bäras ut från gården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
