Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur.
Eug. Hemberg: Jaktbara däggdjurs gångarter och spår. 278
sid., 59 textfigurer och 24 helsidesbilder, däraf en i färger. Ahlén
& Åkerlunds Förlags A.-B., Stockholm 1920.
Denna bok är, såsom det framgår af titeln, närmast skrifven
för jägare och utgör en ny och tillökad upplaga af ett arbete med
samma titel, som förf. utgaf 1897. Emellertid har den ett betydligt
mera omfattande innehåll än titeln säger. Det är nämligen ej blott
»spår» efter gängse uppfattning, som omtalas, utan förf. gifver en
vägledning, huru den skarpsynte och flitige iakttagaren skall
kunna tolka alla de olika märken, »spårningstecken», våra
däggdjur lämna efter sig, där de gå fram. Han omtalar huru de beta
och gnaga bark, huru hjortdjuren feja sina horn och huru rofdjuren
fånga sitt byte o. s. v. Det är sålunda en riklig mängd af
upplysningar på det biologiska området, som meddelas, och särskildt
hvad spår och spårställningar angår lämnas talrika belysande bilder.
Då förf. haft den förmånen att jaga och idka naturstudier ej blott
i olika delar af hemlandet, utan äfven i Ryssland, har han haft
tillfälle att göra rön äfven rörande en del hos oss mera sällsynta
djurarter.
Med afseende på det formella kan nog en eller annan
anmärkning göras, och på det rent zoologiska och morfologiska området
begår förf. ibland misstag, såsom då han säger, att klon bildas
därigenom, att »läderhuden jämnt avsöndrar och — — —
avlagrar hornskivor» (sid. 130), samt att klöfvarne »bildas av den
kärlrika läderhud, som närmast omgiver tåbenet». Läderhuden
har naturligtvis ej någon direkt funktion vid bildningen af det horn,
hvaraf klor och klöfvar bestå, utan den förmedlar blott
näringstillförseln till det hornbildande epithelet. Emellertid är detta ju
en sak vid sidan om ämnet. Jägare finna också upplysningar om
»skottecken» m. m.,och en förklaring af i boken använda jakttermer
afslutar densamma. Den innehåller sålunda mycket, som kan
intressera både jägaren och naturforskaren. E. L.
Gustaf Lundberg: Bara en hare och andra berättelser. 192
si d. Åhlén & Åkeri unds Förlags A.-B., Stockholm 1920.
Det är en anspråkslös titel på denna bok, och förf. kommer
också utan stora låter, men med en tilltalande omedelbarhet och
den stilla humor, som pryder den sanne jägaren. Man läser
därför med nöje de jaktskildringar från olika delar af vårt land,
som han lämnar, och blir nästan liksom lite rörd af den sista, som
är en apoteos öfver »Gubben Ajax».
E. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
