Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smärre meddelanden.
Ett möte på sjön med en björn.
Då L^rs Fjällström från Hejka i början af juni månad i år
skulle ro öfver sjön Skärfajaur, en sjö efter öfre delen af Pite älf
inom Arjepluogs socken, hade han ett intressant möte. Midt i
natten, i regnigt och blåsigt väder med motvind får han höra ett
underligt ljud framför fören af båten. Då han vänder sig om i
båten, upptäcker han på något afstånd ett stort lurfvigt djur, som
sam »fort som en häst». Lars rodde närmare för att lättare se,
hvad det var för ett djur, och märker då att det är en björn.
Kommen på cirka 5 meters afstånd blir nalle förtörnad på den
efterhängsne kamraten och vänder sig om och synes vilja gå an-
fallsvis tillväga. Han lade öronen bakåt, grinade styggt, sträckte
upp framfötterna och syntes vilja ta fatt i båten. Klokt nog tog
Lars till årorna och aflägsnade sig en bit utåt sjön. Björnen, som
var på väg från norra till södra sidan af sjön, vände nu om till
norra stranden. Lars följde efter på behörigt afstånd. Kommen
upp på stranden stod björnen en lång stund och betraktade sin
följeslagare, hvarefter han försvann med stark fart i skogen. Nu
kommer emellertid det bästa i historien: dagen efter mötet mellan
Lars och björnen tog den sistnämnde en get för Lars. Hade nalle
fått simma, dit han ämnade sig, hade han ju hamnat på andra sidan
sjön och således ej kunnat göra getterna något ondt. Samma björn
har antagligen flera getters död på sitt samvete. Någon mil längre
ned efter älfven hafva flera getter försvunnit, och troligt är, att samma
björn anammat dem.
Kl. Bergman.
En negersaga 0111 sågfisken.
Direktör G. Waldau har från Kap Debundscha, Kamerun, i
bref meddelat följande lustiga historia. »Här finnes en fisk som till
kroppsform och storlek liknar sågfisken. A ryggen och sidorna
som äro mörka, har den en massa små runda, hvita fläckar, stora
som 1 o-öringar, ordnade i rader i kroppens längdriktning. Den är
sällsynt här, ty jag har haft fiskare här sedan 1911, men aldrig sett
någon förr än nu. Dessvärre hade fiskarena huggit den i stycken,
ty den var fångad långt härifrån, och de ville icke bogsera den
hela vägen. Jag har skinnet af hufvudet och en liten del af krop-
pen. Fiskarne kalla den »Etuma-tuma» och berättade genast dess
historia, som de dock själfva tycktes taga på skämt. Från början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
