Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5°
EINAR LÖNNBERG
Nutidens myskoxar omtalas första gången i litteraturen
enligt J. A. Allen af en fransk officer Jeremie 1720. Denne
var befälhafvare på ett fort vid västra stranden af Hudson
Bay och hade lärt känna dem där i trakten. Han lämnade
en beskrifning af deras allmänna utseende och kallade dem
»Boeufs-musquez», emedan köttet smakade mysk. Ehuru
ytterligare några nya meddelanden under årens lopp erhöllos, dröjde
det till år 1780, innan myskoxen infördes i den zoologiska
litteraturen af Zimmermann under namnet Bos moschatus, och
först 1816 upphöjdes den till ett eget släkte, Ovibos, af
Blain-ville.
Myskoxens utbredning sträckte sig för ej så länge sedan
sannolikt längs hela kusten af det arktiska Nordamerika väster
om Hudson Bay och öfver den arktiska arkipelagen norr därom
samt vissa delar af Grönland. Längst i väster utefter Alaskas
norra kust blef den dock utrotad jämförelsevis tidigt, ty D:r
R. M. Anderson, som för New Yorkmuseets räkning reste där
1909, fann blott lämningar af gamla myskoxskallar, och de
eskimåer, som han talade med, hade aldrig sett lefvande
myskoxar, men kände väl till de nämnda skallarne. Stefansson
däremot gjorde bekantskap med en eskimå af Point
Barrowstammen, som mindes, att myskoxar dödats omkring 1858.
Dessa voro sannolikt de sista i Alaska. Öster om
Mackenziefloden lefde de kvar längre, men deras område smälte mer och
mer ihop. Ifrån början funnos myskoxar inåt land söderut
åtminstone till närheten af Stora Björnsjön och Stora Slafsjön.
De höllo detta område ännu i början af 1900-talet. Indianerna
jagade dem emellertid intensivt och sålde hudar »i många
hundratal» (Preble) till ett par fort vid Stora Slafsjön.
Samtidigt voro myskoxarne utsatta för en ihärdig förföljelse vid
kusten af hvalfångare och eskimåer. Enligt den nyss citerade
D:r Anderson dödades sannolikt de sista myskoxarne väster
om Kap Bathurst omkring 1885. I Franklin Bay öfvervintrade
enligt densamme fyra hvalfångare 1897-98 i Franklin Bay.
Af dessa besoldade eskimåer nedgjorde då ett 80-tal myskoxar
där i trakten och så var det slut där. Samma vinter dödades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
