Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 EINAR LÖNNBERG
Det finnes ingen möjlighet att göra en exakt beräkning af den
saken, utan man får nöja sig med en sannolikhetskalkyl.
Enligt Collett äro ungarne af denna art 5,7—6,2 m. vid födseln.
Ungarna växa dock fort, men lära dia modern länge. Det
uppgifves t. o. m., att man påträffat ungar af dubbla den
nämnda storleken, som haft mjölk i magen. Fångstmännen
mena, att de följa modern ett helt år, och man har funnit
ungar, som följt en redan ånyo dräktig hona. Sannolikt är,
att sedan ungarne slutat att dia, de växa jämförelsevis
långsamt en tid, innan de blifvit fullt skickliga i att fånga sin föda.
Så är ju t. ex. fallet med själhundarne. Likaledes är det
uppenbart, att tillväxten är i hög grad beroende på tillgången på
föda. Är denna riklig blir tillväxten snabb och tvärtom. Om
det sålunda med stöd af, hvad man vet om sillhvalens
lefnadssätt skulle göras ett försök att gissa till Löfstahvalens ålder,
ty mer än en gissning kan det ej bli, är jag böjd att sätta den
till omkring två eller tre år. Då fortplantningen är ojämn
med afseende på tiden, kan man ej med säkerhet veta, vid
hvilken årstid en sillhval kommit till världen. Man kan
nämligen träffa fullgångna foster såväl midt på sommaren som
under vintern. Sannolikt är dock, att de flesta sillhvalar para
sig tidigt på våren och att dräktighetstiden är 10—12
månader-En så hastig tillväxt som den, som genom en sådan
åldersbestämning skulle förutsättas, synes måhända vid första tanken
och med hänsyn till djurens storlek nästan otrolig, men det
måste därvid ihågkommas, att fostren redan vid födseln äro
mycket stora och att de sedan af mödrarna få en kraftig
näring samt därefter, när de väl hunnit så långt, att de själfva
kunna förse sig med hafvets alster, ha en outtömlig källa att
ösa en kraftig föda ur. Tillväxten blir då proportionsvis ej så
orimlig, men vi ha blott svårt att föreställa oss, att ett i
förhållande till oss så stort djur skulle kunna så hastigt nå
dylika jättelika dimensioner. Af den på hvalfångstens område
mångerfarne Kapten C. A. Larsen har jag ock hört, att enligt
hans öfvertygelse grundad på iakttagelser i Sydatlanten -och
tillgränsande delar af Södra ishafvet, särskildt trakterna kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
