Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
E. L.
inplantering såsom en af de »mest lyckade och till sina följder
mest storartade djurplanteringar, som öfverhufvud taget
förekommit i vårt land.»
Skulle förhållandet verkligen vara så, som på det citerade
stället uppgifves, kan man godt ge Doc. Ekman rätt i hans
slutomdöme, men frågan är om uppgiften är hållbar. Det är
visserligen ingalunda omöjligt, att Gustaf III, medan han ägde
Ekolsund, där utsläppte svanar och antingen därmed förstärkt
en redan befintlig stam eller rent av infört dem från början,
men den rätt lösa uppgiften därom som citerats utgör å andra
sidan intet bevis. Det finnes ock flera omständigheter, som
tala däremot. Jag har vid ett föregående tillfälle i denna
tidskrift (1919, p. 225) citerat Joh. Fischerströms »Utkast til
Beskrifning om Mälaren», i hvilken (p. 161) läses: »Svanen
{Anas Cygnus) som efter hitkomsten om våren har sitt
förnämsta tillhåll i viken nära Ekolsund, där 50 à 60 kunna på
en gång vara liggande, och där de äfven häcka».
Ifrågavarande bok trycktes 1785, d. v. s. just samma år som Ekolsund
af konungen såldes till grosshandlare Seton. Dess utgifvande
ligger sålunda betydligt närmare den tid, då Gustaf III var
slottsherre på Ekolsund, och man skulle därför snarare kunnat
vänta, att en eventuell svaninplantering där borde ha nämnts,
men så är ej fallet. Dock erkännes, att detta ej är något
faktiskt motbevis. Å andra sidan veta vi ju, att folk har en viss
fallenhet att tillskrifva än den ena än den andra regenten
införandet af olika fåglar. Rapphönsens införande tillskrifvas
ju ömsom så godt som alla af Vasaätten med början med
Gustaf I. Grunden härtill är dock i viss mån klar, emedan
rapphöns infördes då och då af olika konungar, men det är
en sak, och en annan att tillskrifva dem hela artens införande.
Ett af de barockaste exempel på dylika införingshistorier är,
då man låter blåkråkan införas ibland af drottning Kristina,
ibland af Fredrik I. Detta faller naturligtvis på sin egen
orimlighet, men det omtalas blott som bevis på hvad som kan
berättas, och tillika för, att man ej kan taga alla berättelser
som säkra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
