Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDETS GAMLA STAM AF RATTUS RATTUS (l.) EJ UTROTAD I07
i Ljusdals socken (åtminstone i Ljusdals köping). I Järfsö
socken (söder om Ljusdals s:n) finnes äfven Rattus rattas, här
har dock möjligen Rattus norvegicus nyligen inkommit i Järfsö
stationssamhälle. Från Undersvik socken (mellan Arbrå och
Järfsö socknar) känner man blott Rattus rattus. I Los socken
i västra Hälsingland skall denna art också finnas, men ej
Rattus norvegicus. — I Arbrå socken är svarta råttan allmänt
förekommande, ehuruväl i regel ej särskildt talrik. Stammen
synes vara af ungefär den styrka, den haft under de senare
årtiondena. Någon gång har visserligen en gård synts att ej
längre utgöra hemvist för arten i fråga, men så har denna i
regel återvändt.
I litteraturen finnas — så vidt jag vet — följande
uppgifter om Rattus rattus’ förekomst inom landet.
Linné (Fauna suecica, 1761): hela landet, utom Lappland.
C. P. Thunberg (Beskrifning på svenske djur, 1798):
»Finnes öfver alt, nästan så alman som den förra [Mus [-mu-sculus]-] {+mu-
sculus]+} uti hus, källare, visthus och lador».
A. J. Retzius (Fauna suecica 1800): hela landet, utom
Lappmarken; i hus; vanligare innan R. norvegicus inkom i
landet. R. uppger att R. norvegicus var alldeles okänd i
landet före 1770. 1800 redan mycket allmän i åtskilliga
provinser.
G. Billberg (K. Vet. Akad. Handl. 1809): på Gotland
»vanlig husplåga»; R. norvegicus däremot sällsynt.
Sven Nilsson (Skand, fauna, 1820): i de flesta sjöstäder
utrotad eller åtminstone sällsynt; i Stockholm enligt uppgift
ännu talrik.
–––(samma arbetes 2:dra uppl, 1847): i Lund ej »under
de sista 30—40 åren»; i Stockholm ännu 1827, men sedan, så
vidt Nilsson visste, där utrotad; ännu i det inre af Småland
och i nordligaste Skåne; i det inre af Värmland ännu i stor
mängd (bl. a. vid Svaneholm, 1,7 mil NNV om Åmål); i
Karlstad och andra hamnar vid Vänern, dit Rattus norvegicus
kommit med fartyg från Göteborg, var R. rattus nu mer eller
mindre utrotad — förut här allmän. — Nilsson uppger, att
R. norvegicus sannolikt kom till Göteborg på 1790-talet.
A. E. Holmgren (Handbok i Zoologi, 1. Skandinaviens
däggdjur. 1865): »med få undantag, ingenstädes annat än i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
