Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN’
!39
i. På hvad sätt kan iakttagaren styrka, att de observerade
fåglarne verkligen voro dalripor? Svar: Därför att de voro till
färg och utseende lika dem, som förekomma i Dalarne, likaså på
grund af deras kända skrik (läte) vid uppfloget.
2. Huru många individer observerades? Svar: 6—10 st., som
ej så noga observerades.
3. Syntes fåglarne en eller flera gånger? Svar: Såg dem
bara en gång.
4. Vid hvilken tid på året? Svar: Första hälften af mars
månad, mycket snö och rätt kallt väder.
5. Föreföllo de vara i god kondition? Svar: Kunde ej
observera annat, än att de voro i god kondition.
6. I hvad slags mark sågos fåglarne? Svar:.På en åker i
kanten af en björkäng.
7. Är det Eder bekant, om dalripor utsläppts i trakten af
Bratteborg? Svar: Nej.
Det torde sålunda vara ganska otvetydigt, att en vandrande
dalripflock visat sig på nämnda ställe, och är det af intresse, om
någon skulle kunna uppgifva något närmare om, hvarifrån dessa
ripor kommit, liksom ock hvarje meddelande om att de eventuellt
visat sig på något annat ställe med tacksamhet mottages af
Redaktionen af denna tidskrift, adr. Stockholm 50.
Den Brunhufvade Gulsparfven Emberiza aureola Pallas
har redan sedan Sven Nilsson’s tid varit väntad såsom
invandrare till vårt land. Hittills har han dock ej påträffats, men
nu har man större orsak än förr att se sig om efter den i norra
Sverige. Den finske ornithologen Merikallio har nämligen
omtalat dess uppträdande sommaren 1920 i trakten af Uleåborg.
Flera exemplar blefvo iakttagna, och två hanar skötos där vid
midsommartid sagda år. Det synes sålunda ej alls omöjligt, att
den skall fortsätta att utsträcka sitt väldiga utbredningsområde, som
räcker ända från Kamtschatka till norra Ryssland, ytterligare mot
väster. Den kan sålunda väntas i Norrbottens kustland.
Hanen af denna art är särskildt lätt att känna igen. Den har
hela öfversidan och ett band öfver kräfvan kastanjerödbruna, pannan,
hufvudets sidor och strupen svarta, undersidan gul. Öfver vingen
finnas två hvita band. Honan är på ryggen gråbrun med svarta
längsstreck, mera rödbrun på gumpen samt undertill blekare gul
än hanen. Den håller gärna till i videsnår.
Ännu en hvitnäbbad islom, Colymbus adamsi.
Enligt benäget meddelande från dr Alfr. Thulin sköts en
hvitnäbbad islom den 18 jan. i år vid Sandskär en ö i Söderhamns
skärgård, som ligger omkring 5 km. sydost om Sandarne. Det är
en ung fågel och den har genom byte förvärfvats till Riksmuseet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
