Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
E. L.
zimmermannae Ehmcke. Detta var nämligen då gängse namn,
innan man funnit, att det ofvan brukade såsom 4 år äldre
hade prioritet. Nämnda exemplar beskrefs sedan i denna
tidskrift för 1906 (p: 46). Af framlidne Konservator Fängström
erhöllos sedan flera exemplar från Norrbotten, och 1910 fann
Jägmästare Gram, att den ryska vraken häckade i Västerbotten
vid Degerfors. Han beskref ägg och bo i denna tidskrift för
samma år (p. 280). Följande år gjordes liknande iakttagelser
därsammastädes af Hr Bo Witt Strömer (F. o. FI. 1911,
p. 198). Det har sedan erhållits nya exemplar från olika delar
af öfre Norrland, så att det synes antagligt, att den ryska
vraken förekommer där åtminstone ned till Ångermanland,
hvarifrån bl. a. några ungfåglar kommit till Skansen.
Gränserna mellan den och den typiska vanliga ormvråken äro ännu
ej nogare kända.
I sin fullt typiska dräkt är Buteo intermedius ju mycket
lätt att känna igen, då den är så roströd som F. von Wright’s
här återgifna bild visar. Emellertid är den liksom vråkar i
allmänhet underkastad en mycket stor variation. Äldre
exemplar ha vanligen mera roströdt i stjärten än de yngre, och
jag har sett på exemplar, som vänligt hitlånats från
Hälsingfors zool. museum, att, om en fågel af detta slag är stadd i
ruggning, ha de nya stjärtpennorna haft mera roströd
bottenfärg, under det att de gamla och slitna äro mera grå. I
allmänhet ha äldre fåglar utom det breda bandet innanför
spetsen 7—9 smalare, ofta något vågiga, mörka tvärband på
m. 1. m. roströd till ljusgråaktig bottenfärg. Är bottenfärgen grå,
är den dock ofta spräcklig med rostfärgadt särskildt invid
banden. De mörka banden äro åtminstone hos äldre fåglar
tydligt smalare än de ljusa. Hos yngre kan detta vara mindre
tydligt, så att t. o. m. de mörka banden kunna vara bredare
än de ljusa. Detta är t. ex. fallet hos ett ungt exemplar från
Västerbotten, som tillhör Umeå läroverk, och hos hvilket
tilllika de ljusa banden äro föga i ögonen fallande. Att fågeln
dock är en B. intermedius, ses vid första ögonkastet dels på
den roströda spetsen på stjärten samt framförallt på grund af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
