Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÅGELLIFVET VID UTLÄNGAN BÖR SKYDDAS
21 7
Vid besöket i juni iakttogos följande fåglar, som voro
hemma på ön. Tofsvipor (Vanellus) voro talrika så godt som
öfverallt. Rödbenor (Totanus totanus) voro också i stort antal
spridda öfver ön, men mest talrika voro de nog i öns
sydöstra del. Med sina ängsliga skrik förföljde de oss där mycket
närgånget, tydligen fruktande någon fara för sin afkomma.
Större strandpiparen (Charadrius hiaticula) förekom i större
antal, än jag har sett på någon plats förut. I synnerhet på
östra sidan syntes det ena paret aflösa det andra undan för
undan, när man gick fram, så att hvar och en hade tydligen
sitt lilla område. På östra sidan fnnnos äfven strandskator
(Haematopus). Där uppträdde äfven vanliga fiskmåsar (Larus
canusj, och en dylik syntes ha bo på en sten ute i vattnet.
Äfven af vanliga tärnor (Sterna hirundo) fanns det några,
men ej någon större mängd. Utanför på vattnet syntes en
flock ungejder, men den var säkert ej kläckt på ön. I ett kärr
flög en eller annan beckasin upp, men de voro ej många.
Gräsänder (Anas platyrhyncha) förekommo flerstädes i de med
vass och starr bevuxna lagunerna, och en gång flög en and
upp, som för så vidt jag kunde se var en bläsand.
Af landfåglar voro lärkorna de mest talrika och förekommo
så väl i den rika strandvegetationen och åkerfälten som på
den torra hedartade betesmarken. Vidare sågos hämplingar,
buskskvättor, stenskvättor, ängpiplärkor och sädesärlor. Vid
gårdarne syntes gråsparfvar.
På tal om den fauna, som är hemma på Utlängan, torde
här äfven böra nämnas, att jag erfor, att föregående år en
grågås häckat på ön. Min sagesman trodde emellertid, att
hela kullen blivit massakrerad af tjufskyttar. Vid mitt senare
besök erfor jag dock, att äfven i år en grågås häckat där.
Hvilket öde hon fått, kunde dock ej utrönas. Detta är
sannolikt det sista par af häckande grågås i Blekinge skärgård, och
man har all anledning att frukta det värsta för detta med de
nu rådande förhållandena.
Det andra besöket vid Utlängan företogs mot slutet af
aug. Jag hade då liksom förra gången förmånen af att ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
