- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugoförsta årgången. 1926 /
66

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

66

EINAR LÖNNBERG

man ej lyfter på fjädrarne. De äro t. o. m. skarpare markerade
än vad vanligen är fallet hos ungfåglarne (om de finnas hos
dem). Här föreligger alltså ett återuppträdande av en karaktär,
som åtminstone i detta åldersstadium skulle varit försvunnen.
Det är ett exempel på, vad man i dagligt tal ofta kallar
»bakslag» eller »atavism».

Det kan ej vara fråga om bastardbildning med någon av
de andra strimmiga arterna, ty det finnes intet drag i övrigt,
som häntyder därpå. Helt annat var förhållandet med den
verkligen mycket tydliga bastard mellan större hackspett och
vitryggig hackspett, som beskrevs i denna tidskrift (1920) av
K. Kolthoff. Den kunde nämligen uppvisa ej blott
strimmig-het utan flera andra karakteristiska drag såsom arv från den
sistnämnda av föräldrarne.

Denna nu omhandlade hackspetten har tydligen intet annat
blod än av större hackspett i sina ådror. Strimmigheten
måste sålunda utgöra en nedärvning från tidigare generationer
och denna egenskap torde alltså ännu finnas kvar latent hos
arten, fastän den ej kommer till utveckling annat än hos de
unga och ej ens där alltid. Den är sålunda »recessiv» och
»kopplad» vid andra arvsenheter, som hindra dess framträdande
i vanliga fall. Hos denna individ hade de hämmande faktorerna,
vilka de nu kunna vara, av någon anledning förlorat sin kraft
med föreliggande resultat. Ännu veta vi ju ganska litet om
dessa saker, men det är alltid av intresse att få dylika fakta
konstaterade, ty det är det första villkoret för att man skall
kunna komma vidare.

I de flesta eller åtminstone många fall pläga djur, som i
fullbildat tillstånd kunna uppvisa några juvenila karaktärer,
vara mindre och svagare än de vanliga normala. Detta synes
emellertid ej vara fallet med denna hackspett. Den var fullt
så stor som genomsnittet för denna art i Sverige eller snarare
något över detsamma. Vinglängden var nämligen 142,5 mm.
Vår svenska ras har sällan större vinglängd än 143 mm.

I nedanstående tabell äro upptagna vingmåtten i mm. för
38 svenska Dryobates major. Varje exemplar markeras med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:37:44 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faunaflora/1926/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free