Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
EINAR LÖNNBERG
fanet och den vita spetsfläcken. På andra handpennan finnes
ingen vit spegelfläck innanför spetsen hos någondera av dessa.
Sålunda ses redan härav variationen hos dessa fåglar.
Från sjön Kossogol, väster om Baikalsjöns sydända i norra
Mongoliet äger Riksmuseet också en trut, som efter de
geografiska förhållandena måste föras till cachinnans. Denna har
en stor vit spegelfläck innanför spetsen av den första och en
liten innanför spetsen av den andra handpennan, men tungorna
på innerfanet äro grå och deras avstånd från spegelfläckarna
är stort, nämligen omkring 11 på första och 6 på andra
handpennan. Sålunda avviker även denna fågel från det typiska
hos cachinnans enligt Dwights beskrivning.
Dr. Stresemann har vänligen i brev meddelat, att hos
Berlinmuseet tre exemplar av cachinnans irån
Medelshavsområdet, en från Kreta och en från Tunis ha grå »tungor» på
handpennornas innerfan, den tredje från Dobrudscha har dem
gråvita. Samme förf. säger samtidigt, att även han har den
åsikten, att cachinnans måste räknas som en ras under
argen-tatus. Om så är fallet ökas också sannolikheten för den av
mig förut omtalade möjliga bastardbildningen mellan båda
utefter de gränser, där de mötas, såsom t. ex. vid vår
östkust, dit den gulfotade sannolikt rätt nyligen framträngt,
eftersom den så sent där upptäckts. Detta är desto mera
antagligt, som den gulfotade formen först 1907 omnämndes av
Bianchi från Finska viken.
Redan 1921 (1. c.) omtalade jag ett exemplar, som föreföll
mig som en sannolik bastard mellan dessa båda raser. Den
25 juli i år hade jag tillfälle att vid Källskären omedelbart efter
varandra skjuta två gråtrutar, som samtidigt anföllo och hade
för avsikt att röva svärtungar. Det visade sig sedan, att de
voro hane och hona samt sannolikt utgjorde ett par. Dessa
hade så pass blandade karaktärer, att det är rätt troligt att
de voro bastarder mellan vår vanliga och den gulfotade
gråtruten, såsom av följande sammanställning framgår:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
