Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 OTTO HOLM
Utan tvivel var storspoven vid den tiden bofast i
Umeåtrakten. Den av mig förut åberopade, nu 89-årige A. U.
Forsman på Backen har berättat, att han ända från sina allra
tidigaste år väl minnes »myrgöreln», som regelbundet förekom,
utom på andra ställen, vid den lilla Prästsjön, där bo brukade
finnas på samma ängar, där den fortfarande årligen häckar.
Fullt så långt tillbaka har det i övrigt icke varit mig
möjligt att tränga, men en del andra uppgifter hava ock sitt
intresse. Så har en äldre jägare i Umeå, den 64-årige
poliskonstapeln E. Ljung, berättat, att redan under hans tidigaste
barnaår storspoven fanns vid Strömbäck vid Umeälvens
utlopp. I Bygdeå var han regelbundet förekommande 1875, då
överläraren A. Westerlund först kom till orten, och i samma
socken har inspektören P. O. Lundqvist alltsedan ditflyttningen
1879 iakttagit honom vid de sumpiga stränderna av den vik,
i vilken Dalkarlsån utmynnar, liksom ock alla somrar vid en
liten skogstjärn ute i skärgården.
I Lövånger minnes jag honom från 1870-talets första hälft,
och distriktslantmätaren M. Bergstedt såg honom där på de
sanka ängarne vid sjöarne Ava- och Gärdefjärden redan 1870
resp. 73. Professor A. G. Högbom har jag att tacka för
följande uppgift, som avser samma trakt och samma tid:
»Storspof fanns nog vid Gärdelandet också vid den tid jag började
bära bössa, men jag tror mera sällsynt än jag sett den vid
mina sista besök i Löfånger.» Ännu under 1900-talets båda
första årtionden var den icke allmän, men sedan synes den
mycket hastigt ha ökat i antal. 1922 häckade spoven enligt
f. postexpeditör G. Huss ’öfver allt’. 9 reden konstaterade
han vid Avafjärden i närheten av sin gård, Udden, och »den
förekom så talrikt, att det t. o. m. väckte förbiresande bilisters
uppmärksamhet. Sedan har den förekommit sparsammare,
men är bland vadare den mest representerade med den stadigt
ökade Morkullan som god andra.»
Karungi. F. var vid den tiden endast 22 år gammal men ej alldeles
nybakad student. Han inskrevs vid universitetet i Lund redan 1810, således
vid 11 års ålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
