Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖVERVINTRANDE SÅNGSVAN I ÖSTERDALÄLVEN 69
som hela vintern flytta mellan Insjön i Ål och (Dalälven vid)
Leksands kyrka, varest älven icke fryser.
Under de år 1888— 1Ö00, då jag hade min verksamhet i
Dalarne, hade jag ofta tillfälle att besöka Insjötrakten och
gjorde då en del anteckningar dels enligt egna iakttagelser och
dels enligt meddelanden av äldre ortsbor, som jag utfrågade.
Även sedermera har jag sökt följa svanstammens öden. Mina
enkla anteckningar skall jag härnedan sammanfatta, därtill
föranledd av de för Insjösvanarne kritiska förhållanden, som
blivit en följd av Siljansregleringen.
Den sträcka av Österdalälven, vari svanarna övervintra,
ligger mellan älvens utlopp ur Siljan vid Leksand och
Gråda-fallen i Djura. Väl göra fåglarna under första tiden efter sin
ankomst till vinterkvarteret längre eller kortare utflykter till
öppet vatten på andra ställen (Orsasjön, Limsjön, lugnvattnet
nedom Grådafallen i Österdalälven, Pellesgrådan i Djuras,
Håfran vid Hedemora etc.) men i mån som vintern framskrider
och frosten tilltager, samlas stammen i det öppna vattnet i
Insjön. Denna sjö utgör en relativt grund utvikning av älven,
där denna i Åls socken böjer av från en mera östlig till sydlig
riktning. Älvens fåra genom sjön ligger nära västra stranden
och beskriver en båge med ganska strömt vatten, som enligt
kända mekaniska lagar har benägenhet att sprida sig på bågens
utsida österut i sjön och därigenom ger strömning eller streke,
såsom det heter på Dalamål, åt ett ganska brett bälte, varest
tillfrysning därav motverkas. Ett hydrografiskt förhållande,
som mera än något annat bidragit till att hålla vattnet öppet
i Insjön även under de strängaste vintrar, bör här något
beröras. Tillfrysningen har i Siljan och Insjön alltid inbördes
sammanhang. Förloppet är följande. Vattnet i den över 1
mil långa Österviken (Leksandsviken) av Siljan och det cirka
7 km. långa älvstycket Leksands kyrka—Insjön hinner på
sin väg så nedkylas, att tidig isbeläggning inträder i Insjön
och en stor del av den däri inmynnande älven. Detta istäcke
har dock alltid kort varaktighet, ty så snart Österviken
tillfrusit, kommer vattnet ur Siljan in i älven med högre tempe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
