Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till kännedomen om skatans (PicapicaL.)
variation.
Av
Einar Lönnberg.
et kan möjligen tyckas egendomligt, om en så
alldaglig fågel som skatan ej skulle vara
tillfyllest känd även med avseende på sin
variation. Sådant är emellertid förhållandet. Om
vi inskränka oss till de i Europa
förekommande skatorna, kan man lätt bland dem
ur-sklja så att säga två huvudtyper, som skulle kunna kallas
den vanliga skatan och den svartryggade skatan, Pica p.
me-lanotos Brehm. Den sistnämnda lever på den Pyreneiska
halvön och kännetecknas genom sin helsvarta rygg utan något
ljusare band över gumpen. Bland de återstående »vanliga»
skatorna, som äro försedda med ett ljust, grått eller vitt, band
över gumpen, råder dock ej någon enhetlighet. Redan Brehm
gav namnet Pica germanica åt den i Tyskland förekommande
skatan. Då Hartert 1910 skrev om skatorna i sitt stora
arbete »Die Vogel der palearktischen Fauna», ville han dock ej
godkänna den tyska skatan som en särskild ras. Däremot
vilja Kleinschmidt och Stresemann tillerkänna den
rasberättigande, alldenstund den var mindre än den svenska, som står
som typ för Linnés artnamn. 1917 gav Kleinschmidt också
namn åt den skata, som lever i (norra) Frankrike väster om
Rhen. Den kallades Pica pica galliae och skulle skilja sig
från den svenska 1) genom mindre storlek —vinglängd hos
gamla fåglar 180—195 mm., stjärtlängd 24—26Va cm. —
7 — 27189. Fauna och Flora 10.27. Häft. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
