Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL KÄNNEDOMEN OM SKATANS VARIATION
IO3
Den första korta handpennan varierar rätt betydligt. Den
i sin ytterdel smalt jämnbreda, sabelformiga pennan hos gamla
skator kan ha rätt olika längd, men den synes ej ha olika
dimensioner i norr och söder, ty hos gamla hanar i Skåne
och i Torne lappmark kunna de vara ungefär lika långa,
ungefär 60 mm. Hos en skathane från norra Ångermanland är
den 64 mm. Normalt ha dylika pennor innerfanet vitt med
svart spets av något växlande längd, men hos två exemplar
från Umeå är nästan hela eller hela innerfanet vitt ända till
spetsen. Hos de unga skatorna är denna penna bredare och
mera lansettformig, och det vita bildar blott en kilformig tunga
på innerfanet, vilken är av växlande längd. Även pennan själv
är mycket olika lång, t. ex. från 55 till 70 mm. hos unga
skånska honor. Mellanformer mellan båda dessa pennformer
finnas dock med så småningom tilltagande sabelform och
ökning av det vita. Det synes sålunda antagligt, att skatorna
ej genast, redan i andra året, få den första handpennan fullt
typisk, utan torde detta ske mera så småningom. I varje fall
kan man ej se någon tydlig skillnad med avseende på denna
penna hos skatorna i norra och södra Sverige. Dräktens
allmänna utseende tyder även på en gradvis utveckling.
Sålunda komma säkerligen vid en uppdelning efter form och
utseende på första handpennan flera fåglar, som äro mer än
årsgamla, att föras till de unga. Detta förklarar också, varför
en del av de skator, som vid räknande efter handpennans
utseende föras till ungdomsgruppen, kan ha så hög vikt, som
den ovan givna framställningen visar.
Bland kännetecken, som brukats för att särskilja olika
raser av skata, utgör längden av den svarta spetsen på fjärde
handpennan ett av de mest använda. Kleinschmidt
framhåller det t. ex. vid beskrivningen av sin galliska skata. Med
avseende på svenska skator synes det dock ej ha någon
betydelse. Hos de gamla är den naturligtvis kortare än hos de
unga, hos vilka dess längd varierar i hög grad. Det torde
vara tillfyllest att anföra blott några siffror för att ådagalägga
detta. En gammal hane från Skåne hade denna svarta spets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
