Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
ARNE BERGENGREN
synnerligen väl framträder. Lätet påminner något om
vattenrallens skrik. Det är betydligt mindre genomträngande än
smådoppingens skarpa drillande. Boet och äggen likna de
övriga doppingarnas till färg och utseende. Liksom dessa
täcker han väl över äggen, innan han lämnar boet. Båda
makarna ruva samt draga försorg om ungarna. Äggen äro
till antalet vanligen 4, i några bon ha vi funnit 5,
Den 14 juni var jag åter vid Krankesjön. Det var en
härlig ljum junimorgon. Den nya bladvassen hade vuxit upp.
Cicutan och Typhan bildade ett utmärkt skydd för
skrattmåsungarna, av vilka en del redan voro flygga. Vattenrallen, som
en längre tid varit stum, grymtade och skrek av hjärtans lust.
De svarta tärnorna, som byggt sina bon ute på
Cicuta-bestån-den, hade brått med äggläggningen. De liknade stora
tornsvalor, där de seglade fram i elegant flykt. Ifrån vassen
hördes trastsångaren, en klenod för sjön, ropa sitt
»karrakarra-karra kii kii kii». Han har bo där. För några dagar sedan
fann jag boet, uppburet av fyra smala vasstrån och beläget
knappast mer än en halv meter från vattenytan. Fyra ägg
voro lagda; väl de första som iakttagits i vårt land. De voro
grönaktiga med stora mörka fläckar. Honan, som under det
jag befann mig i närheten av boet skrattade förvillande likt
en arg skata, hade i dag ytterligare ett ägg. Vi få hoppas
att boet får vara i fred för kråkor och äggsamlare. Mest
gladde mig dock att se de svarthalsade ute på sjön med sina
ungar. De lågo familjevis tillsammans. Ungarna voro redan
halvvuxna, summo och döko som de gamla. En del buros
dock ännu av föräldrarna på ryggen eller under vingarna.
Jag hade turen påträffa en några dagar gammal unge, som
låg uppkrupen i ett Cicuta-bestånd. Det var en liten näpen
gynnare; ovan svart, undersidan gråvit, grönsvarta fötter,
gulvitt näbb med två mörka tvärband. De större ungarna
syntes även vara gråvita på halsens framsida och saknade
föräldrarnas gula band över ögat. Morgonen avslutades med ett
litet trevligt intermezzo. En grann hane av den mindre kors-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
