- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugoandra årgången. 1927 /
156

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’56

EINAR LÖNNBERG

också här kunna finnas ett cachinnans-inslag i gråtrutstammen?
Det var ju en sak, som krävde närmare undersökning, och jag
lyckades även skjuta honom. Det visade sig nu, att den hade
ganska utpräglat ljusgula fötter och simhud, men tarserna hade
blott en svag anstrykning av gult och den nakna ringen kring
ögat var gul, ej röd som hos cachinnans-formen i Östersjön,
så att detta fall får väl blott tagas som en individuell variation,
men likväl av beaktansvärd natur.1 Detta gäller desto mera,
om man drager i betänkande, att Dwight nyligen i sin
grundliga monografi över måsarna framhåller färgen på fötterna
såsom en så väsentlig karaktär, att han anser, att argentatus
och cachinnans just på grund härav måste hållas för fullt
skilda arter.

Strax nordväst om hamnen på Soteskär är stora
klippblock hopade över varandra till ett stort ras, som bör erbjuda
både lunnefåglar och tobisgrisslor goda gömställen och
häckplatser. Fria från fiender äro de dock ej, det framgick bl. a.
därav, att lic. Aurivillus fann en gammal och vittrad skalle
av lunnefågel i närheten av dessa block. Hjärnskålen såg ut
att ha blivit sönderhackad till ena hälften. Vem som gjort
det är svårt att säga. En havstrut borde snarast ha sväljt
hela skallen. Möjligen skulle kråkor ha kunna gjort det. Att
sådana marodörer även besöka Soteskär sågo vi, ty när vi
närmade oss flögo två dylika upp samt togo genast höjden
och försvunno, som om de hade dåligt samvete. Ett par
labbar {Stercorarius parasiticus) sågos även i trutflocken en stund
men försvunno sedan med sin eleganta pilsnabba fllykt. Det
är sålunda ovisst, om de ha sin häckplats på Soteskär eller
något annat skär i närheten. Några ejderhonor lågo ännu på
sina ägg här.

Efter denna korta visit fortsatte vi färden och kommo
inom kort fram till Väderöarna. När vi nalkades, sågo vi

1 Jag har sedan med kikare sökt att se efter på gråtrutar i Bohusläns
skärgård, men ej sett något mera dylikt fall. Konservator Sandsten, som
jag frågat, om han sett någon gulfotad gråtrut i Bohuslän, har svarat, att han
bland »flera hundra», som han undersökt, ej funnit någon med »gult på
simhud eller tarser».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:23:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1927/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free