Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 P. O. SWANBERG
mig i vassen för att på nära håll studera de intressanta
fåglarna. Det var några synnerligen tacksamma timmar, jag
tillbragte där ute. Honan ruvade träget trots den starka värmen.
Ibland var hon dock borta en kort stund för att skaffa mat.
Hannen, som var mer förtroendefull än sin skygga maka,
ruvade aldrig, men kom då och då med mat. Låg honan vid
ett sådant tillfälle i boet, gav han henne maten, som hon i
sin tur fördelade bland ungarna. Födan utgjordes mest av
mygg och dylika små insekter. En gång kom hannen med en
slända (Sympetrum), som honan dock bearbetade med näbben,
innan hon gav den åt ungarna.
Vad dräkten beträffar syntes den vara »ren» hos honan.
Rygg och stjärt voro brunaktigt grå, vingpennorna något
brunare med grå kanter. Över vartdera ögat ett tydligt lj-ust
streck. Bröstet var gråaktigt vitt, och de partier av sidorna,
som doldes av vingarna, buro samma gula färg som hos
rörsångaren. Den yttre tredjedelen av undernäbben var liksom
hela övernäbben svart; resten gul. Iris gråbrun, ben och
fötter grå. Hannen ruggade starkt, en och annan lös fjäder
hängde och dinglade på honom, då han kom hoppande från
strå till strå. Tydligen av denna orsak varierade hans dräkt
endast i ljusare och mörkare grått, och det ljusa bandet över
ögat, som anses typiskt för denna art, var hos honom knappt
skönjbart. Stjärten syntes stor, och honan bredde gärna ut
den, när hon hoppade på strån invid boet, särskilt om hannen
nalkades.
Om detta trastsångarpars vidare öden vet jag intet.
Troligen behöver man ej hysa några farhågor. Ty dessa fåglar,
som hänga sina djupa bokorgar på vasstrån, ha nog sin enda
farliga fiende i stormen. Kråkor våga sig inte ned i den täta,
gröna bladvassen.
Vid en roddtur längs vasskanten på ett annat ställe i
sjön såg jag på eftermiddagen en trastsångare flyga över
vassen med mat i näbben. På just detta ställe hördes även en
hanne sjunga den 8 juli. Allt som allt torde minst fem,
möjligen ännu flera par ha häckat i Krankesjön detta år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
