Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARINT MASSUPPTRÄDANDE AV BUFO VIRID1S I ÖRESUND 255
stället vikten mycket snabbt hos en groda, som icke kommer
åt att dricka — på några timmar kan den förlora 25—30 %
av kroppsvikten. Hur lätt amfibiehuden suger till sig vatten
kan man förstå därav, att om en dylik uttorkad groda
upphänges så, att den ej kan dricka, men väl doppa frambenen
ned i vatten, återtager den på mycket kort tid sin normala
vikt. Vad som i detta sammanhang är av speciellt intresse,
är det förhållandet, att olika groddjur ha olika genomtränglig
hud och att vattenabsorptionen hos huden i sötvatten utbytes
mot en vattenförlust i starkare saltlösningar. Så suger
lövgrodans hud fortare till sig vatten än klockgrodans eller
vattenödlans — under vintern kan en lövgroda t. ex. på 24
timmar vid rumstemperatur genom huden upptaga sin dubbla vikt
vatten och åter avge detta genom njurarna. På få timmar
återfår därför en genom upphängning torkad lövgroda sin
ursprungliga vikt, om den nedsänkes med frambenen i rent
vatten. I saltlösningar av lägre koncentration (0,2—0,l4 %) går
vattenuppsugningen långsammare — hastigheten är proportionell
mot skillnaden i osmotiskt tryck hos blodet och det yttre
mediet. I 0,7- och 0,8-procentiga koksaltlösningar förlora
grodorna i stället vatten till omgivningen så länge, till dess
det osmotiska trycket i deras blod blir lika med omgivningens.
I lösningar av 1,4 "■’<, salt slutligen dö enligt Överton exemplar
av Råna temporaria och R. esculenta efter ungefär 24 timmar
genom vattenförlust och stegring av osmotiska trycket.
Det är sålunda sistnämnda risk groddjur löpa i saltvatten;
att genom fysiologisk uttorkning taga skada. Fritt rörliga
djur kunna visserligen kompensera denna vattenförlust utåt
genom att dricka saltvattnet, men därigenom ökas njurarnas
arbete över det normala och döden endast uppskjutes. Detta
framgår av Lönnbergs experiment, vilka också omfatta Bufo
viridis. En vanlig groda (Råna temporaria) dog efter 2 ]/s
timmars vistelse i en 1 V2 procentig saltlösning; en klockgroda
(Bombinator bombinus) uthärdade samma lösning bortåt 20
timmar och en vanlig padda (Bufo bufo) blott 1 Va—2 timmar.
Bufo viridis visade sig däremot okänslig för en saltlösning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
