Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 70
ULF BERGSTRÖM
Sicista montana. Trakten av Jorm, närmare bestämt
fjälldalarna kring den närbelägna byn Jormlien, är ju för
närvarande den enda kända lokal i Sverige, där denna märkliga
lilla gnagare förekommer; i Skåne, där den påträffats en gång
för snart hundra år sedan, har den aldrig återfunnits.
Under min vistelse i trakten hade jag givetvis min
uppmärksamhet riktad på arten, och jag hade hoppats bli i
tillfälle att göra några iakttagelser rörande dess förekomst och
levnadssätt.
Jag kan knappast säga, att jag hade någon framgång i
detta avseende. Endast vid tvenne tillfällen såg jag djuret.
Ena gången gick jag på en fästig på Jormliklumpens sluttning
mot Jormlien tillsammans med en kamrat, kand. de Brun, då
denne plötsligt tyckte sig se ett litet djur kila in i ett hål i
ett gammalt träd invid vägen. Vi sonderade stammens inre
med några spön, och med ens kom en buskmus ut genom ett
hål på motsatta sidan och försvann i den täta vegetationen
invid vägen. Vi förföljde den så gott det sig göra lät, och
jag lyckades flera gånger få syn på den igen; detta tack vare
att den ej genast sökte dyka ned i något skrymsle i marken
som en mus eller sork skulle ha gjort, utan i stället flydde
den springande ovanpå alla vindfällen och grenar, som lågo i
dess väg. Slutligen förlorade vi den dock ur sikte för alltid.
Det andra exemplaret iakttogs å östra sidan av
Vallådalen och tog vid upptäckten sin tillflykt till ett hål under en
björk.
Genom att Riksmuseum för några år sedan skaffade sig
exemplar härifrån blev det bekant, att djuret är ovanligt och
eftersökt, och befolkningens uppmärksamhet fästes på arten.
Numera känner också en stor del av folket i trakten till både
dess namn och utseende. Detta är ju så pass karakteristiskt,
att någon risk för förväxling med andra gnagare knappast
förefinnes. Jag hade därför ingen svårighet att genom
förfrågningar på flera håll få upplysningar om tillfälligt gjorda fynd.
Det visade sig att flera dylika hade gjorts under samma år.
Så t. ex. hade en familj i Jormlien i våras hållit en buskmus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
