Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA SMÅ NOTISER FRÅN KRISTINEBERGS ZOOLOGISKA STATION IÖI
bredning ned till Nya Englands kust. Vårt ex. har fyra stora
svartbruna sadelfläckar över ryggen och en rad långsträckta,
delvis sammanhängande fläckar vid eller under sidolinjen.
Bland trålsäckens övriga innehåll märktes vidare en liten
bläckfisk med kort kropp och rundade sidofenor, Rossia
glaucopis. Utom den 3 Va liter stora fångsten av nordhavsräkor
och inblandade bland dem funnos även några andra räkarter.
En av dessa Crango allmani är nära besläktad med vår
vanliga sandräka, Crangon vulgaris, men skild från den lättast
genom en av ett par kölar begränsad fåra baktill på näst sista
stjärtsegmentet. Den lever också på djupare vatten, 30—150 m.,
än den vanliga sandräkan. Till samma familj hör också en i
fångsten rikligt representerad form, Pontophilus norvegicus,
som har ungefär samma allmänna kroppsform som föregående
men är mera rödgrå med rödbruna fläckar. Den träffas från
Spetsbergen till ned utefter Europas västkust på ett djup av
100—1200 m. Slutligen fanns det också ej så få exemplar av
den mera räkliknande Spirontocaris lilljeborgi (förr kallad
Hippolyte, vilket namn torde vara mera känt). Denna lilla vackra
räka bar ofta en stor utbuktning på ena sidan av sin
ryggsköld, vilket angav, att den var hemsökt av en parasit av
Bopyridernas grupp. En genomskinlig och hoptryckt schizopod,
Meganyctiphanes norvegica, var ej heller så fåtalig. Den blir
intill 4 cm. lång och är utbredd över det nordatlantiska
området. En rätt stor cumacé fullbordade uppsättningen av
kräftdjur. Till följd av trålens rätt vida maskor kunde man ju ej
vänta sig, att några egentliga planktonorganismer skulle bliva
kvar i den. Dock funnos flera exemplar av en stor pilmask,
Eukrohnia hamata. Den är mellan 3 och 4 cm. lång, helt
genomskinlig och ger nästan intryck av något fiskyngel, vilket
intryck förstärkes, om man får se den av strålar stödda
stjärtfenan. Om man däremot får tillfälle att se huvudändan med
dess av talrika, bågböjda borst bildade käkapparat är man
genast på det klara med, att det är fråga om en »Sagitta»,
en pilmask alltså. Arten är kosmopolit, men en kallvattens-
II—29477. Fauna och Flora ig2g. Häft. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
