Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA SMÅ NOTISER FRÅN KRISTINEBERGS ZOOLOGISKA STATION 167
bidrager naturligtvis i högsta grad, att stationens omgivningar
ha att uppvisa olika slags lokaler med olika slags
bottenbeskaffenhet. Flertalet djurformer äro nämligen m. 1. m. starkt
bundna till en viss slags botten, såsom gyttja, lera, skalbotten,
sand, sten eller klippor, för att blott nämna de olika
huvudslagen. Härtill kommer ock, att vissa former till följd av sitt
levnadssätt ovillkorligen behöva strömmande vatten och andra
vilja ha lugnt och därjämte är vattnets temperatur och
salthalt av ytterst stor betydelse, ofta helt utslagsgivande för
djurens trevnad eller möjlighet att leva.
För att med framgång söka reda på den ena eller den
andra djurarten måste man sålunda ha reda på densammas
levnadskrav och söka den, där man vet, att dessa fyllas. Om
man ej har kännedom härom, blir det blott ett letande på
måfå, som ofta blir fåfängt. Vid den zoologiska stationen
känner man nu till bottenbeskaffenheten nära nog överallt i
hela omgivningen och man kan därför med rätt stor säkerhet
skaffa just de former, som forskaren önskar eller behöver, om
de över huvud taget finnas.
Ofta föreställer man sig, att djurlivet i havet skall vara
sig alldeles lika år från år. Den, som studerat den saken
litet närmare, märker dock nog snart, att så ej är fallet.
I år finner man i ett rätt stort antal fall, att faunan företer
vissa avvikelser från sitt vanliga utseende, och med stöd av
dr Gustafssons meddelanden och egna iakttagelser må här
framhållas några särskilt iögonenfallande drag, som kunna
tjäna som stöd för denna sak. Om vi då först tänka på
fiskarne, så är det rätt egendomligt, att flera arter av de under
vanliga år särdeles talrika strandfiskarne dels till synes
alldeles saknas, dels äro vida fåtaligare än normalt. Den
vanliga havsnålen, Nerophis ophidion, hör i regel till de allra
vanligaste fiskarne särskilt bland Zosferövegetationen, men vid
upprepade drag med en finmaskad ålvad, erhölls här i mitten
av juli ej ett enda exemplar, där de eljest pläga vimla.
Ungefär samma sak gäller om den vanliga kantnålen, Syngnathus
acus. Den stora havsnålen, Nerophis aequoreus, är i år mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
