Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bidrag till kännedomen om sädgåsens
{Anser fabalis Lath.) häckterräng
i Sverige.
Av
Edvard Wibeck.
n var, som haft tillfälle att i någon mån
studera våra vilda gäss, har kunnat göra den
erfarenheten, att dessa fåglar så föga äro
ägnade att tjäna såsom lämpliga representanter
för dumheten, att de tvärtom måste räknas
till våra allra klokaste och försiktigaste arter.
I synnerhet under häckningstiden och på häckningsplatserna
förstå gässen utmärkt väl att undvika all onödig
uppmärksamhet från människans sida, varför det ställer sig
förhållandevis svårt att få inblick i deras liv och vanor under den
tid ruvningen pågår och ungarna ännu äro små. I all
synnerhet gäller kanske detta om Norrlands »skogsgås», sädgåsen,
ehuru denna art ju har ett vida större utbredningsområde
inom landets gränser än de båda andra arterna, grågåsen och
fjällgåsen, och säkerligen räknar ett flerdubbelt större
inhemskt bestånd än dessa.
Till de icke särdeles talrika, äldre förstahandsuppgifterna
av detta slag, och samtidigt såsom ett litet textbidrag till ett
par här reproducerade fotografiska bilder må därför några
bofynd skildras, som hänföra sig till skogsgåsen, och vilka
jag haft tillfälle att personligen iakttaga på närmaste håll.
Bild 1 återger en häckplats för gås å en holme i den lilla
sjön Fiskåtjärn, belägen på 371 m:s höjd över havet, omkr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
