Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KAMTCHATKASOBELNS BIOLOGI 2 I 7
(Alnus fruticosa). På tundrorna saknas den fullständigt
liksom på fjällhedarna, men i de ofta betydliga kryptallsområdena
(Pinus pumila) i och nedom det subalpinska fjällområdet finner
den givande jaktmarker och gömställen.
Till naturen är sobeln ett nattrovdjur och närmast släkt
med mården, men till skillnad från sin släkting håller den
mindre till uppe i träden än på marken och stryker ej så vida
omkring som denne utan söker sitt byte inom ett område av
något tiotal kvadratkilometer. Bytet utgöres till nio tiondelar av
rödsorkar [Evotomys rutilus), men när tillfälle erbjudes,
angriper den harar, tjäder, ripor, murmeldjur, jevraschkor
(pipharar, Ochotona) och småfåglar samt föraktar ingalunda de
senares ägg och ungar lika litet som av uttrar kvarlämnade
foreller ävensom insekter och vattensalamandrar.
Sin föda tager sobeln ej uteslutande ur djurriket. Har
den tillgång till bär, föredrager den dessa framför all annan
föda. Särskilt förtjust är den i rönnbär (av den i Kamtchatka
vanliga buskformiga arten med söta bär) (Sorbus sambucifolia),
odon (Vaccinium uliginosumj, kråkbär (Empetrum nigrum), samt
schimolost (Lonicera edulis). Även nötter av kedrovniken eller
kryptallen (Pinus pumila) låter den sig väl smaka. Ehuru inga
iakttagelser härom föreligga, får man dock antaga, att den även
i någon mån förtär gräs eller örter liksom exempelvis björnen.
Vid jakten smyger den sig vanligen på sitt intet ont anande
byte, men vid djup snö springer den helt enkelt ifatt den
bortilande haren. När den vill smyga sig på en i snön nedgrävd
tjäder eller en vilande hare, och snön är lös, närmar den sig
inte ovanpå utan under snön och endast då och då stickande upp
själva nosspetsen för att med luktens och synens hjälp
övertyga sig, att riktningen är den rätta, och att det tillämnade
bytet är kvar. När avståndet blivit tillräckligt kort, kastar
den sig med några plötsliga språng på sitt offer. Greppet i
strupen eller nacken gör kampen kort, men ofta får angriparen
göra en ritt eller luftfärd.
Sobeln liksom andra rovdjur äger förmågan att svälta
flera dagar i sträck, men så kan den också utsvulten utföra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
