Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIDRAG TTLL KÄNNEDOMEN OM KAMTCHATKASOBELNS BIOLOGI 22 1
vintern inom områden, som tidigare saknat dylika. Norr om
byn Uka och på ön Karaginsk, där björkskogarna äro av ringa
utsträckning och långt emellan, får varje sobel, som vågar sig
utom skogen en räv på spåret, och dess utsikter att behålla
livet äro säkerligen små.
Vid djup, lös snö ävensom när stark vind blåser, har
sobeln för vana att allt som oftast klättra upp någon meter
uppför närmaste trädstam, därifrån åter kasta sig ned i snön och
efter några få språng nere på snön åter upp för en ny stam.
Denna vana tror jag knappast kan förklaras genom
obekvämheten att pulsa i snön, särskilt som någon vinst i
tillryggalagd vägsträcka hör till undantagen. Enligt mitt förmenande
är det fruktan att råka ut för en i den lösa snön eller i
blåsväder ljudlöst framsmygande räv, som tvingar sobeln att då
och då skaffa sig en högre utsiktspunkt och låta synsinnet
svara för säkerheten, när hörselsinnet sviker.
Vida farligare än någon räv är dock den i dagningen
jagande örnen, och de flesta mera erfarna jägarna ha
säkerligen flera gånger råkat ut för missödet, att, när de följa ett
sobelspår, detta plötsligen slutar, och endast avtrycken i snön
efter några breda vingpennor skvallra om vad som hänt. Vid
morgonrodnadens första ljusning i öster får sobeln alltid mycket
bråttom att uppsöka något av sina bon, och på vägen stannar
den ibland för att vända sig om och se, hur dagern
framskrider för att sedan om möjligt påskynda sitt lopp till den
säkra dagslegan. Det är därvid påfallande, att den fruktar
springa över även mindre öppna platser, Ifall
omständigheterna tvinga den passera någon mindre hed, är dess fruktan
så stor, att även en helt obetydlig kvist, som sticker upp ur
snön kan locka den att vid dennas bas gräva ned sig i snön
och att tillbringa dagen i denna kalla och i alla avseenden
olämpliga tillflyktsort hellre än riskera att i dagningen
passera återstoden av den öppna platsen, trots att det varma
boet lockar helt nära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
