- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugofjärde årgången. 1929 /
245

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT BO AV GRÅHAKEDOPPING 245

där folket kallar den »skränlom», förföljas de på vissa håll,
emedan man påstår, att de skulle föra ett sådant oljud, att
de störa nattron.

Den gången jag satt gömd vid ett gråhakebo voro de
emellertid tysta. Inte ens när några smådoppingar, ivrigt
drillande, plockade material till sin bobyggnad ett stycke ifrån
gråhakens bo, yttrade denne något. Den nöjde sig att med
tigande vältalighet måtta efter dem med näbben.

Gråhakarna hålla sig mer gömda i vassen än
skäggdoppingarna, men under lektiden synas de ofta parvis på öppet
vatten. Då kan man plötsligt från boplatsen få höra deras
grymtande skrik och se makarna mötas utanför vasskanten.
De lägga sig stilla bröst emot bröst och sträcka halsarna.
Tofsarna på huvudet resas, kindfjädrarna pösas upp, och så
skaka de eftertryckligt på huvudena, så att näbbarna mötas.
Det är parningsleken. Liksom skäggdoppingarna dyka de ibland
efter vassbitar före denna procedur. Med vassbitarne i näbben
skaka de huvudena, tills de tröttna, och skiljas sedan för att
tysta simma åt var sitt håll. Men leken upprepas snart, och
man kan få se samma skådespel flera gånger samma morgon.
Efter leken med vassbitarna har kandidat Nordqvist en gång
sett parningen försiggå på boet. Detta är ju en intressant
iakttagelse, då man skulle väntat, att den försiggick i vattnet.

Troget hålla makarna ihop alltifrån ankomsten på våren,
och gemensamt föda de upp ungarna. Så länge dessa äro
små, bära de dem mest på ryggen eller under vingarna
liksom övriga doppingar. Ror man efter dem i båt, lämna de
snart ungarna i sticket, men lägga sig avvaktande på avstånd
och varna dem med ett kort, långsamt upprepat »tjeck».

Gråhakedoppingens föda utgöres av småfisk och små
kräftdjur. Antagligen leva de till mycket stor del även på
vatteninsekter, då deras häckningsplatser vanligen utgöras av
smärre vatten, som ej kunna bjuda på någon fiskrikedom.
Fjädrar, som de plocka av sig, sväljas. De spela tydligen
stor roll för matsmältningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:23:48 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1929/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free