Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
EINAR LÖNNBRRG
Vid detta tillfälle är det huvudsakligen blott fråga om de
ovan nämnda s. k. »lipophorerna» och de färgämnen, som de
innehålla. Man har som sagt antagit, att dessa celler
innehålla ett färgat fett. Vid första påseendet kan detta synas
ganska antagligt, emedan det gula eller röda färgämnet i dem
löses av vissa kända fettlösande ämnen såsom 96 % alkohol,
eter o. s. v. Då emellertid trots detta det ej syntes mig
sannolikt, att här var fråga om ett fett, beslöt jag att göra
några försök för att om möjligt vinna klarhet rörande denna
sak. Då jag ej är kemist till facket, var detta naturligtvis en
ganska kinkig uppgift, men jag hade den stora förmånen att
få goda råd av Professor H. Kylin och Professor H. von Euler,
varigenom saken underlättades.
Xanthophorerna tyckas förekomma i större eller mindre
mängd hos alla benfiskar, åtminstone alla, som jag undersökt,
även om de ej alls förete någon gul, brun eller grön färg, t. ex.
även hos en sådan som paddtorsken, som är helt svart. De
ha sitt läge i huden. Till formen äro de m. 1. m.
stjärnfor-miga med utlöpare, som ofta kunna vara greniga. Det gula
färgämnet i dem kan antingen vara lika utbrett i cellkroppen
och ut till grenarnes yttersta spetsar eller m. 1. m.
sammandraget, stundom till en helt liten klump i cellens mitt. I
sistnämnda fallet ge de naturligtvis ej mycket färg åt fisken.
Själva färgtonen växlar något, från blekgult till orange,
stundom nästan rött. Då xanthophoren är väl fylld, blir
naturligtvis färgen också högre. Erythrophorerna äro ganska lika
de föregående, men dels är deras färgämne rent rött, stundom
m, 1. m. karminrött, dels synas de i allmänhet vara något
mindre än de gula.
Om man lägger under mikroskopet ett stycke fiskhud, i
vilket dylika färgceller finnas, och sedan tillsätter t. ex. 96 "„
sprit, finner man, att det gula färgämnet nästan genast utlöses,
då spriten når fram till cellen. Det röda är något mera
svårlöst, men i vanliga fall löses dock även det rätt bra. Det
finnes dock i huden hos vissa fiskar röda färgämnen, som
svårligen eller alls icke låta lösa sig i sprit. Detta är t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
