Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
EINAR LÖNNBERG
senare till Riksmuseet. Då den framkommit dit, visade det sig
vara ett mycket intressant exemplar. Vid jämförelse med 14
typiska Sitta europaea homeyeri från Slonim i Polen i den av
Greve Zedlitz donerade samlingen passade den nämligen
utmärkt in mellan t. o. m. de mörkaste honorna av denna ras.
Hade sålunda exemplaret i fråga varit från sydöstra sidan av
Östersjön, skulle det utan tvekan kunnat kallas för en typisk
homeyeri. Emellertid är det ingen anledning att antaga, att
det är en fågel, som kommit därifrån, utan med all säkerhet
en individuell variation av vår inhemska nötväcka. Såsom
Hartert framhållit i sitt stora arbete över de palearktiska
fåglarne, är nötväckornas individuella variation större än man
från början antagit. Åtskilliga exemplar, särskilt hanar, av
homeyeri kunna svårligen skiljas från europaea, vilket även
framgår av serien från Slonim. Å andra sidan äro ofta svenska
nötväckhonor, såsom redan framhållits, m. 1. m. gräddfärgade
på undersidan, så att de i vissa fall närma sig homeyeri. På
kontinenten finnas även övergångsformer mellan homeyeri och
den normalt på undersidan ännu mycket starkare färgade
caesia, som är hemma väster om den förra. Det har t. o. m.
givits namn åt dylika, såsom senare skall omtalas. Det är
dock ganska tydligt, att nötväckorna i norra och mellersta
Europa endast kunna betraktas såsom en art, men med ett
antal geografiska raser, vilka i gränstrakterna övergå i
varandra.
Om man trots detta nära sammanhang mellan raserna
skulle vilja göra en uppdelning av dem enligt färgteckning på
undersidan, så att man sammanställde en ljusbukig,
europaea-liknande grupp och en rostgulbukig, ows/a-grupp, så får man
inom dessa båda grupper ungefär följande geografiska
utbredning:
A. 5. e. europaea, södra delen av den Skandinaviska
halvön och de närmaste danska öarne t. o. m. Fyn.
S. e. homeyeri, Ostpreussen, Baltiska länderna, norra Polen
och angränsande delar av Ryssland.
S. e. uralensis (lik den typiska, men betydligt mindre) från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
